Farthindren på Pjukalavägen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Tack Bengt Söderman för ditt inlägg angående farthindren på Pjukalavägen (PK 19.11.2020). Jag håller med dig.
Tidigare, före den nu gjorda asfalteringen, var farthindren utförda enligt normal kutym. Farten saktades ner en aning och övergången gick smidigt, då man nu kör mot en vass stenkant för att ta sej över.
Säkerheten ska förstås alltid prioriteras, men det sätt som farthindren har gjorts på känns helt enkelt fel.
Om någon påstår att de är gjorda enligt gällande normer, så kan man fråga sej, om dessa normer enbart gäller Pjukalavägen och Skräbbölevägen invid skolan, eftersom man inte träffat på dylika hinder någon annanstans, eller så tolkas normerna olika? Här finns inte heller trafikmärken som varnar för aggressiva farthinder. Känner man inte till dessa så kan man lätt köra sönder däcken om man inte saktar in.
Det är ännu lätt att göra dessa övergångställen smidigare om viljan finns, och istället prioritera säkerheten med blinkljus ovanpå trafikmärket som tänds när fotgängare korsar vägen. Görs inget, kommer trafiken på Trädgårdsgatan att öka ytterligare, då bilisterna undviker farthindren, vilket inte är ett tryggt alternativ.
I Skräbböle finns ytterligare ett farligt övergångsställe som korsar Skräbbölevägen, nämligen vid busshållplatsen nära korsningen Villagatan–Skräbbölevägen som är ett livligt övergångsställe. Det är speciellt farligt för yngre skolbarn som far och kommer med bussen till centrum. Speciellt bilister som kommer från Vånohållet har begränsad sikt till övergångsstället.
Här skulle det vara mer än befogat med ett smidigt farthinder för att trygga övergången.
Bjarne Walli
Pjukala