Piano

En tramporgel som stod i bastukammaren var den första kontakten med något som lite liknar ett piano. Tillfälliga gäster kunde försöka spela något och själv lyckades jag trolla fram ”Gubben Noa” med ettfingertekniken.

Det är skillnad på att spela och behärska ett piano.

I början av 80-talet ordnade vi en politikkväll på Brankis med lokala riksdagsmannen som gäst. Kvällen skulle inledas med sång till pianoackompanjemang. Vi vidtalade musikskolans rektor men han ställde som villkor att vi skulle skaffa fram ett bättre piano. Lätt fixat! Vi lånade ett från Lilla Malm skola och ombudsmannen och jag hämtade pianot. Det var aningen tyngre än beräknat så dessvärre kilade pjäsen fast sig i dörrhålet vid trappan och vi lyckades med en ordentlig kraftansträngning endast få det tillbaka, dock inte till Brankis. Det var ju lyckligtvis inte kvällens huvudtalare Toffe Taxell som skulle använda pianot (vilket var bra ur många synvinklar) så rektorn fick hålla till godo med det gamla instrumentet.

För ett otränat musiköra var det ju helt OK och musiken hade sannolikt ingen avgörande effekt i riksdagsvalet som följde. Vi bad inte rektorn ställa upp vid flera tillställningar så vi kan ju inte veta vad han skulle ha svarat.

Några år tidigare var jag närmare en karriär som pianist än någonsin – både förr och senare. I grundstudierna till klasslärare ingick pianospel. Under ledning av studieortens kantor inledde, genomförde och avslutade jag min korta karriär som konsertpianist. Jag nådde inte Chopin-höjder men tycker själv att musikstycket ”Intiaanitanssi” gick hyfsat.

Vi var fem killar som hyrde en studielya på drygt 300 m² och för att öva pianospel lånade vi ett piano av en vänlig äldre dam. Hon ville att man inte skulle spela rock på instrumentet utan något mera stillsamt. Två av oss, dock inte jag, var skickliga pianister men eftersom de inte ännu kunde läsa noter avlöstes pianoskalorna ofta av lite ragtime, boogie-woogie och ibland lite förbjuden rock på gehör. Särskilt uppskattade var våra kulturkvällar med mycket musik och med allt annat som hör studielivet till. Pianot var själva motorn i våra populära evenemang.

Till hösten flyttade lärarutbildningen till Vasa och pianot behövde ett nytt hem. Den vänliga damen skänkte instrumentet till en välgörenhetsorganisation som hämtade det med en Kleinbuss med öppet lastflak. Vi baxade upp pianot och det bör påpekas att välgörenhetsorganisationens representant ansvarade för fastsurrningen, det var före spännremmens tid. Vi följde efter i en bil som hjälpkarlar när transporten inleddes. I en svag högerkurva började det synas orosmoln på musikhimlen. Plötsligt ropade en i vår bil: ”Nu (censurerat) reser pianot”.

I bilskolan lärde vi oss att man ska behärska bilen i ”alla, på förhand upptänkliga situationer”. En sådan ”på förhand upptänklig situation” är till exempel att ett piano plötsligt faller ner framför bilen du framför. Bilskolan på orten ska ha ett erkännande att de lärt ut detta så föraren lyckades bromsa innan bilen träffade pianot. De mest musikaliska i följebilen beskrev klangen när ett piano möter asfalt som ett disharmoniskt ackord.

Vi lastade på och av pianot hos välgörenhetsorganisationen och bjöds på kaffe med tilltugg. Pianots framtida användning diskuterades emellertid inte. Idag hoppar en av följeslagarna i bilen vår in som kantor på Åland så pianot hade utan vidare en stor betydelse för ett rikare musikliv i skärgården.

Skön pianomusik är vackert och har genom åren gett fina musikupplevelser för alla som antingen blev pianister eller sökte sig till publiksidan. En del vackra pianostycken har fastnat i minnet men tydligast är nog minnet av själva pianot.

Folke Öhman

Tidigare stadsdirektör i Pargas