En annorlunda jul – igen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det kommer att bli en annorlunda jul i år - igen.
En jul i Paris innebär regn, iskall vind, jullampor och julgranar som fyller trottoarerna vid blom- och matbutikerna.
I Paris tror man inte så mycket på själva julgubben, fast jag berättat flera gånger att då jag var liten såg jag honom varje år.
På julbordet kommer det att vara blandat med både finska och franska maträtter. Det kommer troligen bli fois gras, batong, glögg och pätkis. Kanske det även blir någon rosolli.
Kanske vi för första gången under mina sex år i Paris kommer att köpa en liten julgran!
24.12. och 25.12. är underliga dagar i storstaden. På morgonen och eftermiddagen vimlar staden av julklappsköpare som är ute i sista minuten. Sakta men säkert töms gatorna på folk tills de är alldeles tomma. Vart tog alla vägen?
Fönstren är fyllda av julpynt, julgranar och julstjärnor. Det hörs musik och skratt genom väggarna.
När jag var liten var julen en magisk tid. Julklappar hittades lite var som helst under hela december månad, vi lekte ute i snön och vi betedde oss väl, för vi visste att tomtarna tittade på oss genom fönstren för att sedan skvallra vidare till julgubben.
Jag tänker på vinterkalas och då man fick sätta på sig sin lite finare vinterjacka. På bilresan hem värmde en gul yllefilt benen. Jag tänker på dagen före julafton då vi dekorerade granen, snabbt plockade åt oss och delade med oss av våra favoritprydnader.
Jag ser fortfarande granen framför mig, glittrande i nattmörkret. På julaftonen undrade vi med min kusin hur julgubben skulle komma fram då det inte fanns någon snö och om vi skulle höra honom då han landade på taket. Det bästa med julen var då man firade den hos någon annan för då man kom hem tillbaka på kvällen var det fullt med julklappar under granen för julgubben hade varit på besök!
För ett par år sedan hittade jag ett lite större paket hemma utan namn. Vi förundrades med pappa till vem det månne kunde vara. Vi tog en titt på paketet flera gånger tills det plötsligt hittades under granen – faktiskt med ett av våra namn på.
Min livskumpan är inte riktigt en julmänniska. Förra året sade han att det inte är så viktigt med julklappar. Jag vill ändå ge honom någonting, men samtidigt något som han kunde ha nytta av. Det blev med andra ord strumpor och kalsonger. På julaftonskvällen kom han hem med famnen full av stora presenter inpaketerade i glittrande guldpapper! Vi fick oss ett gott skratt medan vi öppnade julklapparna kan jag berätta!
Med alla dessa tankar och minnen vill jag önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år 2022!
Sandra Wallin/Sandy Bee
Den fria konstens pioniär och tatuerare, Paris-Pargas