Music Box: En bit musikhistoria från Pargas

I den tidigare läkarbostaden från 1905 i Malmnäs fanns en mycket produktiv inspelningsstudio mellan åren 1989–1998.

I maj i år blir det exakt tjugo år sedan man beslöt sig för att lägga lapp på luckan och avsluta ett kapitel finländsk – och framför allt Pargasbaserad – musikhistoria.

Äger du nån Pargasplatta?

Har du en bit musikhistoria från Pargas i din skivsamling? Mycket möjligt. Listan på artister och band som under de knappa tio åren som inspelningsstudion Music Box var verksam är nämligen lång.

Neljä Ruusua, Pääkköset, Ismo Alanko, Joel Hallikainen, Boycott, Kauko Röyhkä, 22 Pistepirkko, Pekko Aikamiespoika, Dreadline, Tuula Amberla, Juliet Jonesin Sydän, Xysma, Vilperin Perikunta, Limonadi Elohopea, Steve Webb, Country Express (kolla bilden!) ... Alla dessa har spelat in musik och vistats i huset som under sina glansdagar – som studio – sett både det ena och det andra.

Här hittar du en Spotify-spellista med låtar och album som helt eller delvis spelats in i Music Box-studion:

https://open.spotify.com/user/mikael.heinrichs/playlist/4OLlXk59I5TJTuTtHO3hKh

Inte bara rock - men nästan

Förutom de här artisterna har det också spelats in mycket folkmusik med bland andra Bergmans Spelmanslag, Pargas Dragspelklubb och Dalsbruks Dragspelsklubb i huset och förstås har många lokala artister och band som var aktiva under 1990-talet spelat in här. Wintergalan hade nämligen en tid som första pris att vinnaren fick ett visst antal studiotimmar hos Music Box.

Början i S:t Karins

Kulturprofilen Riddo Ridberg var tidigt engagerad i projektet, som egentligen fick sin början då Kim Törnroth bestämde sig för att flytta KT-Studios verksamhet från S:t Karins till Pargas 1987.

– Han inledde sin studioverksamhet med en 16-spårig studio i S:t Karins och sedan fick han nys om villan i Malmnäs som ”Bolaget” hyrde ut. Samtidigt blev det aktuellt med att byta upp sig till en 24-spårig studio som på den tiden var standarden på en riktig proffsstudio och samtidigt få några nya delägare till i det nya bolaget, berättar Ridberg.

Han hade själv kommit in i bilden bland annat som klippare av finskspråkiga ljudböcker som mer eller mindre kända skådespelare läste in hos Törnroth.

Ägarbasen breddas

Småningom kom Pargasmusikerna Mats Lervik och Manku Ekman med in i bilden och 1989 grundades aktiebolaget Music Box som tog emot sina första kunder i januari det året.

– Då hade vi redan flyttat Kims gamla studio ner i källaren, där den byggdes om till MIDI-studio. Där spelade vi in reklammusik och jinglar för kommersiell radio, men den verksamheten fasades småningom ut.

Kvartetten insåg dock rätt fort att verksamheten inte bär sig med fyra personer som jobbar, så man gick in för att anställa Ridberg som husets tekniker medan de andra tre fortsatte jobba med annat och bara sporadiskt fungerade som tekniker i studion.

– Själva studion bestod av tre stora inspelningsrum, varav två användes flitigt. Det var stora rum med högt i tak och bra akustik. Från kontrollrummet hade man koll på alla tre utrymmen och det gick kablar i massor mellan rummen.

Stora hade egna tekniker

Som man kan utläsa av namnen som spelat in i studion handlade det till största delen om en rock-studio, men en del andra genrer gjorde gästspelningar.

– Ibland hade banden och artisterna egna tekniker med sig, och i de fallen handlade mitt jobb mest om att svara på olika frågor och fixa saker. Och det kom nog en hel del konstiga frågor också, skrattar Ridberg.

Bland tekniker som jobbat med de olika banden finns namn som TT Oksala, Dan Tigerstedt, Riku Mattila, Mats Huldén, Risto Asikainen, Pave Maijanen, Anssi Kela, Hannu Leidén, Esa Pulliainen, Måns Groundstroem med flera.

Annorlunda miljö

Kunderna raggades på den tiden via skivbolagen, men marknadsföringen var kanske inte så effektiv som den kunde ha varit. Delvis handlade det också om djungeltelegrafen. Miljön med havet, strand och skog nära inpå var säkert ett lockbete och för många storstadsmusiker som ville bort från hetsen och lockelserna i storstaden.

– Att vi låg avsides var på gott och ont förstås, vi hade ofta större projekt på tre-fyra veckor och folk övernattade ibland i huset. Däremot var det inte så många som kom hit från Helsingfors för kortare inspelningar utan extragrejer fixades på annat håll då bottnen spelats in hos oss.

Udda uppdrag

I entrén fanns alla skivomslag på plattor som spelats in i studion och förutom musik dök det ibland upp också mer udda projekt.

– En gång hade vi en kund som ville att vi skulle putsa upp ett telefonsamtal på något konstigt språk också. Antagligen var det nåt lätt suspekt över det, men han var i alla fall nöjd med slutresultatet, säger Ridberg.

Pekko "föddes" i Pargas?

Pekko Aikamiespoika – Timo Koivusalos alter ego under många år – föddes i princip i Music Box där Koivusalo och tidigare parhästen Joel Hallikainen ofta figurerade.

– De spelade in en hel del singellåtar hos oss. En gång hade de med sig en fotoremsa från en fotoautomat med en figur som hade en keps på sig och presenterade honom för mig och Manku som ”Pekko Aikamiespoika”. De skulle spela in en valborgssingel med honom.

Duon hade två låtar färdiga, ”Rälläti, rälläti” och ”Markkinapallo” som de spelade upp för Ridberg och Ekman som bandande in dem på C-kassett.

– Sedan sade de att nu får vi fria händer att spela in bakgrunderna under en veckas tid. Efter det kommer Koivusalo och Hallikainen tillbaka för att sjunga låtarna.

Kreativiteten fick flöda

Sagt och gjort. Kreativiteten släpptes fri. Samplingstekniken var ny på den tiden och Ridberg hade en rätt ny samplingsmaskin till sitt förfogande

– Så vi beslöt oss för att verkligen vara kreativa och göra alla ljud från noll. Där finns pannrumsdörren, säckar med metallskrot, Mats Lerviks hund som skäller ... Allt möjligt helt enkelt.

Killarna var nöjda med slutresultatet som var allt annat än konventionellt.

– Sen hade vi ett gäng killar som körde med en litet annan genre. Metallmusiken var rätt ny då och de skulle ha allt nedstämt och sången var ren ”örinä”. De ville ha mer och mer distorsion på allt, så jag kopplade ihop alla dosor jag hittade. Femton år senare råkade jag hitta dem på nätet och mitt namn som producent. Archgoat hette de, berättar Ridberg.

Digitalålderns intåg

Mot slutet av 1990-talet började de digitala studiorna ta sig in på marknaden och man ville bort från stora, tunga inspelningsstudion och spelade istället in med portabla lösningar. 1990-talets mitt innebar också ekonomiska problem för studion då räntorna på valutalån sköt i höjden.

– Vi var fyra musiker och tekniker – ingen av oss var så rysligt intresserade av att fakturera och skicka ut kravbrev. Hade vi fattat att ha någon som sköter den ekonomiska biten hade det säkert gått bättre.

Det blev en konkurs för det ursprungliga bolaget och en fortsättning i några år, men 1997 tog man sig en ny funderare kring framtiden.

– Skulle vi lägga ner eller skaffa helt ny digital utrustning var den stora frågan. Efter många om och med beslöt vi oss ändå för att lägga ner verksamheten och Green Onions demokassett blev den sista som spelades in på Music Box, berättar Ridberg.

Eftertraktad teknik i dag

Den tidens teknik är inne i en renässansperiod nu och är igen eftertraktad. 2-tums bandaren Otari MX-80:an är fortfarande verksam i denna dag. Gedigna grejer, med andra ord.

– I dag är ju den tidens teknik igen eftertraktad då folk söker efter retrosound och gamla maskiner. Hade vi haft kvar den maskinen i dag hade vi garanterat fått mera för den än vi fick på den tiden.

Att jobba med den tekniken var tidskrävande och krävde en del improvisation och kreativt tänkande medan det i dag är hur enkelt som helst att klippa och klistra saker i låtarna. Att manuellt mixa ihop en 24-spårig låt var ett hantverk som hette duga.

– Eko fixades ibland med att rigga mickar i toaletten, spela in trumsound i garaget och spela upp dem i andra högtalare och sedan spela in dem på nytt den vägen ...

Fotografierna är få

Några desto fler artefakter från den tiden har Ridberg inte längre kvar, förutom en effektdosa och skivorna – ja och bandkakorna. Det finns däremot många anekdoter (varav alla kanske inte tål dagsljus), men desto färre fotografier från den tiden.

– Tyvärr har vi nästan inga bilder från den tiden, jag tror att det finns fyra foton på mig i studion från de nio år som vi var verksamma. Med dagens teknik hade det säkert funnits en hel del mera bilder.

– Självaste Remu fungerade som producent och bakgrundssångare åt ett finsk band och hans besök blev en minnesvärd halv dag, ler Riddo.

Facebooksidan med en massa information om Music Box hittas på fb.me/MusicBoxRecordingStudio.

Mikael Heinrichs

050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi

Läs ocksåandra nostalgiartiklar på pku.fi: