Vitaminer från den egna jorden
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag är en hemmaodlare. Tidigt på våren sätter jag fröna i myllan och odlar växter med hjälp av solljuset som lyser genom fönstret. Åtminstone tomater, gurkor, chili och paprika.
Jag tar bättre hand om plantorna än om mina egna barn. I maj ställer jag plantorna på vår inglasade terrass på morgonen, och hämtar dem in på kvällen, så att de inte förfryser under de kalla nätterna.
I slutet på maj flyttar plantorna in i växthuset. Samtidigt planterar jag frön utomhus i myllan. Åtminstone morot, squash, ärter, dill och bönor. Potatisen och löken får man inte glömma.
Sedan börjar en lång bevattningsperiod. Om det regnade om nätterna och var soligt och varmt under dagarna skulle det vara en perfekt sommar. Det skulle vara ekonomiskt och spara tid och besvär. Men Finlands somrar är sällan som man önskar.
Ibland är det bara värmebölja och knappt något regn. Andra somrar är det bara regnigt och man skulle vilja ha mer värme. Varje sommar har med sig nya utmaningar för att få skörden att lyckas.
Den här sommaren har jag funderat på andra utmaningar. Ärternas stjälkar och morötternas blast har blivit ätna. Lökarna har också dragits upp ur marken. Jag vet att åtminstone skatorna hör till de skyldiga, men på gården rör sig även hjortar, rådjur och harar.
Fint att naturen är nära, men de skulle få lämna godsakerna som man odlar i fred. Under vintern får jag fundera på hur jag ska skydda nästa sommars växter.
Ibland funderar jag på att det skulle bli billigare att köpa alla grönsaker från butiken. Men varje person som odlat sin egen mat vet att det egenodlade smakar så mycket bättre.
När jag funderar på sommarens utmaningar börjar jag också uppskatta producenterna. Mina små sorger om torkan i mina trädgårdsland är inget i jämförelse med om hela ens levebröd hängde på sommarens skörd. Mina egna problem antar åter rätt proportioner.
Man får en garanterad skörd från vinbärsbuskarna. Dem behöver man knappt sköta. Bär från förra årets skörd finns fortfarande i frysen, men man kan förstås inte låta bli att plocka den nya skörden.
Många som har konservering som hobby vet man spar på bären man frusit in eller konserverat på annat sätt, och på saften man gjort av dem på hösten, för att det ska räcka hela vintern. Men då kan det gå så, att man inte hinner använda allt innan man borde få den nya skörden att rymmas i frysen.
Trots utmaningarna lyckas man också med något varje år. Man blir i alla fall glad då man kan ta vara på vitaminerna inför vintern. Jag önskar en utsökt höst åt alla andra med en egen trädgård!
Milla Jakobsson
En mamma som reflekterar över världen, gruppchef
Översättning: Linn Turkki