En ovan nöjeskonsuments bekännelser

I PIUGgens aula steg ljudnivån mer och mer, jag blev ännu vimmelkantigare, pratade med någon, hälsade hitåt och ditåt, hade en burk popcorn i handen men hann inte äta, svårt att manövrera burken, masken, handväska, att hälsa, öppna vattenflaska, pratade med två personer på samma gång, försökte hälsa på någon jag inte var säker på att jag kände, tillbaka till person ett: var var vi nu igen? Så öppnades äntligen dörren till salongen – jag fastnade i en klump människor som försökte rymmas in på samma gång i dörröppningen. Inte knuffas, det får man inte, man väntar snällt, för man är så marinerad i den där jantelagen från förr. Smidig som en rysk pansarvagn klampade jag in på rätt stolrad, satte mig ner lika smidigt, skulle hälsa till höger och vänster och samtidigt, vifta för att visa min väninna något och välte ut en ansenlig mängd popcorn på golvet. Till saken hör att jag tidigare lite sk**viktigt sagt att popcorn är ”kiva att städa bort sen efter föreställningen”. Detta var då kaffetanterna hade infotillfälle. Skammen var oerhörd då jag själv......Äh, säjer någon, sånt händer! Jo, okej, men det får inte hända mig. Jag måste vara felfri, men lyckas sällan vara det.

Lyckligtvis var det ingen paus, så jag slapp att ännu en gång klampa och trampa upp och ner på läktaren. Det var också bra att vi satt på tredje raden, så det blev inte så många trappor. Riddo & co fixade showen galant. Lite stack det till i min fåfänga själ att jag inte var med där och råddade. En och annan sångtext och en sketch hade jag bidragit med, men så där på distans, som allt annat under dessa trista år med virus och nedstängningar. Jag fick i alla fall vara med på premiärfesten, hade jätteroligt där! Men glömde förstås blomman jag hade fått efter mig....

Jag behöver mera socialträning, som det kallas. Att vara bland folk utan att genast vilja fly. Att inte bli klumpig och osäker så fort jag är ute och ska umgås. Jag längtar till sommaren då jag får gå på ”kapee” (utecafé) med yngsta barnbarnet, chilla med de äldre, gå på fest och bli lite självsäkrare och mera salongsfähig. Och mindre jantelaglydig.

Trevlig vår!

Skini Lindgård

Kultur är det som är mitt hjärta närmast