Morsdagstradition?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I min ungdom hörde det till att finalen i VM-hockey alltid (?) spelades på mors dag. Det blev något av en institution att ritualistiskt följa med ett ungefär två veckor långt evenemang som började kring Valborg och avslutades ungefär tio-tolv dagar senare.
På den tiden kunde åtminstone jag rabbla upp laguppställningarna till och med hos mer obskyra hockeynationer som Österrike, Italien och Storbritannien och tyckte att det varje år var precis lika kul att träffa Tobias Abstreiter, Dieter Hegen, Mario Chitaroni, Lucio Topatigh och Franck Pajonkowski.
Jag misstänker faktiskt att tv:n får vara avstängd hela dagen nu på söndag. Man kan ju alltid smygtitta i telefonen om det vill sig riktigt illa...
Att VM-turneringen dessutom gick i Finland 1991 och 1997 gjorde sitt, inte minst med tanke på det historiska guldet 1995. På den tiden var hockeyn åtminstone för undertecknad det största som fanns i idrottsväg. Då följande A-VM spelades i Finland 2003 var det inte längre lika kul, eftersom jag den gången redan jobbade i samband med VM och skrev texter från matcherna i Åbo till Hufvudstadsbladet.
Den egeninbillade hockeyglamouren fick sig en törn redan i samband med World Cup-turneringen hösten 1996, då biljettpriserna sköt i höjden och en ung studerande skramlade ihop sina sista pengar för att fixa biljetter till åtminstone en av matcherna i Helsingfors – då världens allra bästa för en gångs skull kom att mötas i Finland!
NHL-proffsen fanns med och den tydligaste minnesbilden (förutom Jaromir Jagrs imponerande hårsvall) från matchen mot Tjeckien förblev faktiskt det faktum att demontränaren Mike Keenan satte endast några få rader bakom oss på läktaren. Synd att man inte hade kamera i telefonen ännu på den tiden – eller kanske rentav bäst så...?
Biljettpriserna följande år då det igen spelades hemma-VM var minst lika dyra, och det faktum att man endast kunde köpa olika biljettpaket där man tvingades ta biljetter också till totalt ointressanta matcher om man ville se Hockeylejonen spela, gjorde inte saken bättre. Hockeyn höll på att överprissätta sig själv. Det fick räcka med tv – där såg man ju repriserna också.
Sakta men säkert blev istället fotbollen (och handbollen för den delen) igen mer intressanta grenar för den tidigare så hockeytokiga pojkspolingen. Så är det än i dag. Senast förra veckan gick en bortamatch i division 3-fotbollen före VM-premiären mot ... ja, vem var det nu igen de inledde mot?
Mors dag har återfått sin roll som en dag då det inte är Antero Mertaranta eller nån annan som står i fokus då det vankas VM-final. Jag misstänker faktiskt att tv:n får vara avstängd hela dagen nu på söndag. Man kan ju alltid smygtitta i telefonen om det vill sig riktigt illa...
Mikael Heinrichs 050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi