Ljus i mörkret
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I början av mars fanns det bara sju bekräftade fall av coronavirus i Finland och 130 personer var satta i karantän i Helsingfors.
Regeringen försäkrade på sin presskonferens att det åtminstone i vårt land inte handlar om – i alla fall inte ännu – någon epidemi och ifall det blir en sådan är vi väl förberedda.
Någon vecka senare slog viruset sedan till och regeringen tog i bruk kraftiga åtgärder. Också hysterin slog till och toalettpappret tog slut i butikerna. Munskydden hade tagit slut redan tidigare. Finland stängdes och Nyland isolerades från resten av landet.
Åtgärderna bet, men samtidigt förorsakade de stora svårigheter för flera branscher, som restauranger, evenemang och sportserier och så vidare – och många människors kalendrar tömdes, liksom min, på jobb över en natt.
Människor tog det på allvar efter och efter några månaders bitter kur började man igen lätta på restriktionerna och framför allt den 1 juni hände det saker. Då rusade alla tillbaks ut på gatorna igen och alla möjliga restriktioner, säkerhetsavstånd och liknande glömdes bort på en gång. ”Vad finns det att fundera på när allt är bra igen”, men har man sett, i slutet av hösten slog det till igen.
Den här gången följde man inte vårens linje gällande restriktionerna, men sådana infördes i alla fall.
Regeringen litade på att vi skulle uppföra oss som ansvarsfulla medborgare, och ville inte försvåra våra liv igen. Det var väl bra, eller var det det?
Under den senaste tiden har antalet smittade legat mellan 300 och 500, vilket är mera än under våren. Har vi alltså varit ansvarsfulla? Jo och nej.
Också i Pargas har antalet smittade ökat i rask takt och väckt funderingar kring stadens information – eller brist på information – om smittade och smittkedjor i staden. Nya fall upptäcks också här nästan dagligen, men några närmare detaljer om möjliga smittkedjor ges inte ut. De åtta nya fall som blev kända igår är en oroväckande mängd.
För att citera kollegan Carina Holm, som skrev för en tid sedan (PK 3.12.2020) ”Här informerar staden enbart om sådana fall av coronasmitta som har konstaterats inom stadens egen verksamhet.
Staden har under hösten informerat om coronafall i Sunnanbergs skola och i det finska gymnasiet. I övrigt intet och Pargasborna får förlita sig på coronablinkern – och på djungeltelegrafen.”
Efter den texten har det förvisso funnits fler fall. Här skulle det dock finnas utrymme för förbättring – liksom inom så mycket annan av stadens verksamhet.
Nå, nu finns det då ett vaccin och varje ansvarsfull människa ser också till att ta det. Kanske vi småningom kan se ljus i det här mörkret?
Då tänker jag inte bara på att dagarna blir längre. Om sommaren skulle vara normal igen – eller åtminstone nästan.
Översättning: Carina Holm