Psykodrama erbjuder verktyg för vardagen

Ibland kan det vara välkommet med en hjälpande hand då man står vid ett vägskäl i livet – eller då man vill bli bättre på att fungera i en grupp. Bland annat här kommer psykodrama in i bilden.

Tove Hagström är fem före utexaminerad psykodramaledare, en utbildning som omfattar en grundutbildning på 450 timmar, fortsättningsutbildning på 420 timmar samt egen praktik på 50 timmar. I utbildningen ingår också skriftliga arbeten.

Men vad är egentligen psykodrama? Teater?

Psykodrama är en form av gruppterapi, med visst förbehåll för terapidelen ifall att ledaren inte också har en terapeututbildning. Hagström beskriver också metoden som ett slags ”vuxenlek”, vilket kanske öppnar upp det hela aningen mera.

Psykodrama har existerat i nästan 100 år och är i grund och botten en arbetsmetod som aktiverar hela människan, såväl känslorna, intellektet och den konstnärliga och estetiska sidan får jobba på.

Företag och organisationer är rätt flitiga anlitare av psykodrama då det kommer till att förbättra gruppdynamiken. Rollbyten och att kunna sätta sig in i andras skor är en färdighet som man har nytta av i många branscher – och är samtidigt en av psykodramats grundstenar.

– Samtidigt handlar det om en tacksam metod för att helt enkelt må bättre och utveckla sig på det personliga planet. Det kan handla om något så enkelt som att man till exempel inte tycker om att ringa telefonsamtal, men också om allvarligare problem eller knutar, säger Hagström.

Man kunde dra slutsatsen att psykodrama också lämpar sig för skådespelare, vilket är sant. Många inom den branschen använder sig av metoden.

Att öppna upp sig inför helt främmande människor är en sak, men hur är läget då på en mindre ort, till exempel i Pargas? Är tröskeln att delta högre här?

– Jo, visst kan vissa uppleva det så. Men samtidigt bygger man upp en ömsesidig respekt inom gruppen, då alla blottar sig. Det gäller förstås att alla känner sig bekväma i gruppen, alla som är med har redan lagt sig i blöt med att delta i gruppen. Det kan finnas en tröskel men det är inte ett problem, konstaterar Hagström som inleder jobbet med en grupp i Pargas nästa vecka.

Man får ett stort stöd av att det är en grupp, trots att många kanske blir rädda för att ta upp saker man upplever som privata – till exempel om man grälar med sin man eller fru – inför främmande människor, men man behöver inte nödvändigtvis göra det ”rakt på sak”.

– Då alla andra i gruppen också ofta har liknande tankar de funderar på, delar de med sig av det och får den som först öppnat upp sig att inse att man har gemensamma beröringspunkter och problem. Samtidigt måste man också kunna säga ifrån om det är någonting man är antingen obekväm med eller inte anser sig klara av.

Det kan leda till en utveckling och ett slags läkningsprocess hos den enskilda personen.

– Det kan till exempel handla om något så enkelt som att man tycker sig köra på i gamla, ingrodda tankemönster. Med hjälp av psykodrama kan man lösa upp de här knutarna och hitta nya infallsvinklar.

Hur kom du själv i kontakt med psykodrama som metod?

– Det var en annons jag såg i en tidning för kanske fem år sedan i ett skede då jag inte mådde så bra. Vi hade två små barn och jag sov knappt alls, annonsen handlade om Arcadas kurs i psykodrama. Allt som nämndes i annonsen var sådant som jag funderat på en längre tid och jag tyckte det lät som någonting för mig.

Psykodrama kan vara en nyttig metod också för personer som till exempel i sitt yrke behöver kunna sätta sig in i hur andra människor har det och upplever saker och ting.

– Trots att det handlar om viktiga saker behöver man inte alltid göra allting så gravallvarligt. Det är helt enkelt en övning i att vara människa, säger Hagström.

Mikael Heinrichs

050 306 2004/mikael.heinrichs@fabsy.fi