"Isoleringen skulle på sin höjd ha kunnat tänkas som ett aprilskämt"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Saker och ting går inte alltid som man tänkt sig. Det är rätt många som kan underteckna det påståendet just nu. Förutsättningarna, förväntningarna och målsättningarna ändrades över en natt för ungefär tre veckor sedan i och med konstaterandet att det råder undantagsförhållanden i Finland.
Det faktum att kampen mot coronaviruset efter det stegvis trappats upp har vänt upp och ned på vardagen hos många i samhället.
Frågetecknen är många, men för en del har ”den nya vardagen” börjat hitta sina former. Oberoende om det handlar om distansundervisning och distansarbete eller närstudier och ett arbete som utförs på plats och ställe, har de flesta fått vänja sig vid nya sätt att sköta vardagen.
För min egen del blir det också en förändring i och med att vi redan befinner oss i april. Men inte heller den förändringen blir riktigt som man hade tänkt sig, då förutsättningarna är helt andra än de var i höst då planerna för ett halvt års alterneringsledighet skissades upp.
Det kan medges att tajmingen inte riktigt är optimal, men det var omöjligt att förutse att Finland den 1 april till hälften sköttes på distans och att Nyland samtidigt var isolerat från resten av landet. Isoleringen skulle på sin höjd ha kunnat tänkas som ett aprilskämt. Men nu är det allt annat än ett skämt.
Precis som för alla andra blir det att tänka om och vara kreativ i det här läget. Men att det för min egen del blir både ett lärorikt – och på sitt eget sätt utmanande – halvår har jag inte den minsta tvekan om.
Jag hoppas innerligt att medierapporteringen handlar om något helt annat än coronaviruset i mitten av oktober då jag återvänder till tidningen.
Under tiden, kom ihåg att stöda de lokala företagen i mån av möjlighet. Annars kanske vi inte har dem kvar då läget igen normaliseras.
På återseende!
Mikael Heinrichs PK:s redaktör, tjänstledig till och med mitten av oktober.