Familjedagvården spelar en stor roll

I Pargas finns för tillfället 17 ”dagmammor” inom familjedagvården. Sammanlagt kan upp till 85 barn få dagvård eller kompletterande dagvård i en hemlik omgivning.

Det är full rulle hemma hos familjedagvårdare Nina Dahlberg. Fyra småttingar i åldern 2–3 år rusar av och an med den ena grejen efter den andra i huset och väntar på att dagen ska vara slut och att mamma eller pappa hämtar.

En av mammorna på plats är Charlotta Wiklén som har snart tvååriga dottern Elin här.

Dahlberg har arbetat som familjedagvårdare sedan 2010 och innan det inom gruppfamiljedagvården.

– Ursprungligen ansökte vi om en plats på ett gruppis och jag var egentligen aningen skeptisk till en början då vi fick en plats inom familjedagvården. Främst funderade jag kring hur en person hinner med upp till fyra barn, men jag har blivit positivt överraskad, säger Wiklén vars äldre son gått på gruppfamiljedaghem då han var yngre.

Hon uppskattar framför allt att det är lugnare och mindre grupper än på ett större daghem, där grupperna kan ha upp till tjugotalet barn.

Barnen i familjedagvården har alltid en reservplats på ett daghem ifall att familjedagvårdaren är sjuk eller ledig.

– En tanke jag hade var också att det skulle vara enklare att föra båda barnen till ett och samma ställe, men jag är övertygad om att Elin har det bättre i en liten grupp än bland 20 andra, säger Wiklén.

En annan sak som Wiklén uppskattar är flexibiliteten. Trots att det ibland kan bli långa dagar går det att komma överens och flexa med tiderna.

– Och glömmer man någonting går det oftast att fixa medan dagiset är stängt då det är stängt.

Elin och de andra barnen Alina, Alice och Alexandra tittar smått förbryllat på redaktören som sitter i soffan, men låter sig inte störas nämnvärt. Legobyggen förevisas, bilar och telefoner testas och leksaksdatorn agerar bland annat kassaapparat mellan varven.

– Vi brukar ganska ofta sjunga och läsa, dessutom kan det bli dans och gympa i olika former. Mina egna barn blir litet som storasyskon till barnen samtidigt, det är familjärt och hemlikt. Eller det är helt enkelt ett hem, skrattar Dahlberg.

Mycket av det dagliga handlar om att lära sig samsas, dela på saker och vänta på sin tur. Samspel, helt enkelt. Vid matbordet diskuterar man och barnen får säga sitt.

Utomhus är det Kvarnbacksparken som gäller, där brukar Dahlberg ofta träffa på två kolleger som har samma park som sin utebas. Ankarparken blir det också ibland.

– Sen deltar vi som vanligt i olika aktiviteter, under hösten har vi varit på teater, sett lucia uppträda och haft jumppastunder. Gäddan och gänget är på väg hit nu på våren, berättar Dahlberg.

Kring jul försöker Dahlberg ordna en gemensam ”julfest” för barnen och föräldrarna, samma sak innan sommaruppehållet.

– Det är naturligtvis helt individuellt från en familjedagvårdare till en annan hur man väljer att göra det, men det har funkat bra för egen del, säger hon.

Hur viktigt är det då att personkemin mellan familjedagvårdaren och föräldrarna fungerar?

– Det är nog viktigt. Vi träffade Nina i mars i fjol och bekantade oss med verksamheten och har varit helnöjda. Det gäller att våga fråga och vara ärlig, samt om hur man blir bemött som förälder, säger Wiklén.

Dahlberg håller med. Önskemål kan det finnas oändligt av, men i mån av möjlighet försöker hon gå dem till mötes.

– Det fungerar bäst då relationen blir så naturlig som möjligt, då vågar man också fråga och ifrågasätta om det är någonting som känns konstigt eller fel utan att den spontana reaktionen är självförsvar, säger Wiklén som själv är lärare.

– Samspelet har alltid fungerat bra med föräldrarna, det gäller att kunna både ge och ta, intygar Dahlberg.

En familjedagvårdare kan ha upp till fyra heldagsbarn och ett halvdagsbarn. Dahlberg har haft barn i åldern 10,5 månader och uppåt, men för tillfället är gruppen rätt jämnårig – vilket i princip är en bra sak eftersom saker och ting löper på naturligare så. Verksamheten i familjedagvården följer planen för småbarnsfostran som är fastslagen i bildningsnämnden.

– Personligen tycker jag det är bra då barnen får vara som i ett annat hem, särskilt då de är mindre. De får vara med och göra saker, vi lagar mat, bakar och fyller diskmaskinen tillsammans. Det är roligt att se hur barnen utvecklas hela tiden, säger Dahlberg.

– Familjedagvården är en betydande dagvårdsform i Pargas, för tillfället har vi 17 kommunalt anställda familjedagvårdare som jobbar i det egna hemmet. Sju av dem är finskspråkiga och tio svenskspråkiga, berättar Annette Karlsson som är familjedagvårdsledare på den svenskspråkiga sidan.

Tekniken har gjort sitt intrång också inom familjedagvården då barnens vårdtider numera rapporteras direkt via telefonen till stadens löneräknare. Det är inga papperslistor som behöver fyllas i månadsvis, utan allt sker så att säga i realtid.

Mikael Heinrichs050 306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fiLäs också: