Väder och vind

Småprat om väder och vind, det måste vara bland det svåraste som finns. I och med att jag har börjat studera vid universitetet i höst har jag träffat en massa nya människor. Jag har sett fram emot att göra det och att få utvidga bekantskapskretsarna men nog kan det vara krävande.

Att diskutera studierna är en bra konversationsstartare och ger goda möjligheter till vidare diskussion. För det mesta är åtminstone jag genuint intresserad av vad den andra studerar, men du kan inte prata om det i all evighet.

Vissa är det enkelt att samtala med, konversationen flyter på av sig själv men sedan finns det andra personer som man helt enkelt inte har något att säga. Det är som om alla gemensamma nämnare mitt i allt har försvunnit och man söker febrilt efter en ursäkt att diskret dra sig undan.

De personer man gärna står och pratar med och kanske träffar fler gånger än på den där ena mingelträffen, de hamnar lätt i facket ”bekanta”. Men hur flyttar man över dem till facket för vänner, eller till och med goda vänner?

Jag har flera gånger funderat över hur jag över huvud taget har fått vänner från första början, vad visste fyra- eller åttaårige Nora som adertonårige Nora har missat? Högst antagligen hade jag helt enkelt inte förstått vilka sociala koder som gällde och gled lyckligt ovetandes förbi i livet. Nu tror jag att jag måste bete mig enligt förväntade mönster och är mycket mer försiktig med att stiga ut ur min bekvämlighetszon gällande nya människor eller sociala situationer överlag.

Jag är i varje fall inte ensam om att behöva en liten paus från sociala sammanhang emellanåt. Jag har diskuterat med många personer som har sagt detsamma, det är krävande att vistas bland människor, man behöver ladda de sociala batterierna med jämna mellanrum. Personer som verkar vara otroligt extroverta säger själva att de egentligen är ganska så introverta.

Kanske det är ett gemensamt drag för finländare, eller så har jag bara stött på människor från liknande förhållanden. Oavsett tror jag att ganska många håller med mig om att hur givande och trevligt det än kan vara med nya (och redan bekanta) människor så behöver de flesta av oss en liten paus emellanåt. Man behöver inte alltid vara tillgänglig, det är helt okej att sitta i soffan för sig själv utan att ha dåligt samvete över att man tackade nej till att umgås.

Nora Möller