En fågelskådares nyår

Jag väcks av mobilen kl 5.45 på nyårsdagen. Knäpper på kaffet, tvättar mig, äter frukost. Fyller termosen och packar ned smörgåsarna som jag brett på nyårsaftonen i ryggsäcken med fågelboken och kikaren. Sen bär det iväg.

I en tidigare kolumn skrev jag:

”Jag är övertygad om att jag en dag kommer att få se en brandkronad kungsfågel. Nu känns det bitterljuvt att tänka på det för jag är säker på att misslyckandena nu förstärker naturupplevelsen då när jag har den i kikaren!”

Nu har jag min chans! Två brandkronade kungsfåglar har observerats tillsammans med vanliga kungsfåglar på ön Lepäinen utanför Nystad. Navigatorn visar att körtiden är 1 timme 50 minuter. Det är helmörkt. Mellan Taivassalo och Lokalahti råkar jag ut för svår dimma, som tvingar mig att sakta farten.

Fågelskådaren som har hittat kungsfåglarna finns på plats framme vid samlingsplatsen. Där står 70 människor i mörkret och väntar. Vi står med våra kikare, tubkikare och kameror klara. I medeltal har var och en av oss utrustning för 3 000 euro och sammanlagt har vi med oss utrustning för 200 000 euro bara för att få se en fågel som väger 6 gram! - Två man står vid granhäcken där kungsfåglarna övernattar. Klockan har blivit nio och det börjar ljusna. Plötsligt ringer ledarens mobil. Kungsfåglarna har lämnat granhäcken och flugit mot  vassbältet vid stranden.

Sjuttio människor rusar mot stranden. Från första ledet hörs upphetsade utrop. Kamerornas slutare klapprar, man kunde tro att vi fått besök av kungligheter! Det har vi ju också, men från bakersta ledet ser jag ingenting. Det gäller att ha vassa armbågar för att lyckas!

Fåglarna rör på sig, hoppar på snön inne bland vasstråna och jag ser nånting som rör sig. Människomassan följer fåglarna men tappar bort dem när de försvinner in i vassen. Efter en halv timme hörs kungsfågelpip inne i vassen på andra sidan viken. Alla rusar dit och äntligen får jag en skymt av den brandkronade kungsfågeln. Nere på snön, inne bland vasstråna skymtar ett huvud med ränder i ögontrakten, tillräckligt för en säker artbestämning, men långt ifrån den naturupplevelse jag är ute efter.

Vid elvatiden glesnar leden. Klockan tolv är vi bara fem kvar och då börjar det bli svårt att följa fåglarnas rörelser då det är bara två av oss som kan höra kungsfågelns höga kontaktläten.

Efter klockan ett är vi bara två kvar. Då klockan blir två är jag beredd att ge upp. Jag säger till min kamrat att jag går en sista sväng till fåglarnas övernattningsställe. Efter en stund ser jag rörelse inne bland vassen. Jag står blickstilla och väntar och efter en stund kommer en brandkronad kungsfågel ut ur vassen och hoppar omkring på snön fem meter framför mig. Till och med utan kikare kan jag se det kraftiga vita ögonbrynsstrecket, det skarpa svarta strecket genom ögat och och hanens orangegula hjässband som lyser  som en krona! I flera minuter har jag fågeln helt för mig själv och kan beundra den på nära håll! En naturupplevelse som heter duga!

Kari Penttinen