Solens dans och andra påsktraditioner
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Enligt gammal tradition i den Åboländska skärgården hörde det till att stiga upp tidigt på morgonen på påsksöndagen för att se solen dansa.
Påskdagen firas ju till minne av Jesu uppståndelse, man säger att hela skapelsen gläder sig över uppståndelsen och därför dansar solen just den morgonen. Enligt traditionen är det alltså på påsksöndagen som livet kommer tillbaka, därför är det ett bra sätt att hälsa våren välkommen genom att gå upp tidigt den morgonen och se om man kan få se solen dansa.
Vårens ankomst har varit betydelsefull i det agrara samhället. Med våren kom ljuset och värmen, livet återvände, och det var viktigt att hälsa våren välkommen med olika ceremonier och ritualer. Vårens ankomst är värd att fira ännu idag, även om man inte är troende tycker jag att just påsksöndagen är en bra dag att fira det på. Till exempel genom att på söndag morgon stiga upp tidigt och se solen dansa. Själv är jag just nu för morgontrött för att stiga upp så tidigt en ledig dag, men kanske jag orkar upp nästa år.
Det finns en massa andra påsktraditioner man kan göra om man som jag inte är morgonpigg. I det Åboländska magasinets temanummer kring Åboländska årsfester (utgivet 1985) läser jag att man i Åboland säger att påskveckan är dimmig och grå ända tills långfredagen är över läser. Påskveckan sägs vara allvarstyngd och början av dymmelveckan var fylld av arbete. På skärtorsdagen skulle memman göras, den stod på spisen hela dagen och alla skulle hjälpas åt att klappa den kall.
I början och mitten av 1800-talet trodde man att häxorna gav sig av till Blåkulla på påsken. Man trodde att alla som var häxor förvandlades till skator och flög till den onde i Blåkulla för att betala smörskatt. Därför ser man inga skator från långfredag till påskdag, läser jag vidare. Man kunde få syn på påskhäxorna om man satt ovanpå ett hus som flyttats tre gånger. Under denna tid var det viktigt att hålla fönster och spjäll stängda så att inte häxorna skulle förvilla sig in.
Jag kommer nog inte att laga memma på skärtorsdagen och inte kommer jag heller att sitta på något hustak och spana efter häxor. Men däremot kommer jag antagligen att följa en annan gammal tradition, nämligen att äta påskägg. Förklaringen till varför vi äter påskägg under påsken är dels för att ägg här hört till de födoämnen som har varit förbjudna under fastan och dels att fåglarna inte värpt under vintern. Påskägget symboliserar det nya livet som kommer efter vintern. Att äta påskägg är alltså en gammal tradition i Åboland, men det var inte alla som hade tillgång till ägg förr i tiden. I det Åboländska magasinet berättar en Pargasbo född år 1924 denna historia:
Mor berättar att barnen förr fick ge sig av och begära påskägg om man inte hade höns själv. En liten flicka kom till en tant som bara hade en höna i byn Ontala. På sin blyga fråga om att möjligen kunna få ett påskägg fick hon svaret att hönan inte börjat värpa än. ”He va’ ein tåokå hö:na, håon har ståort feil tå’ ” sa flickan och därefter går ett talesätt här att någon har ”ståurt feil” som Ontal hönan.
Jag önskar er alla en riktigt skön påsk!