Nyårslöften

Många ser årsskiftet som början på något nytt.

Alla har vi väl någon gång gett ett nyårslöfte, om inte annat så åt oss själva. Största delen av oss har sedan mer eller mindre medvetet glömt löftet, under något skede av året.

Det finns något mänskligt i det här med att glömma nyårslöften.

Hur kan man utgå ifrån att man ständigt, under ett helt år, skulle ha ett löfte i minnet, då man faktiskt behöver en kalender för att komma ihåg sina åtaganden redan för närmaste vecka?

Jag talar av erfarenhet då jag säger att löften kan glömmas bort.

Knappt att jag vet vilka löften jag har gett de senaste åren. Ibland kanske det är allra bäst så, så behöver man inte ha dåligt samvete över att man har svikit löften man har gett sig själv.

Ett år skrev jag på nyårsafton ner mina löften och satte pappret i ett kuvert. Ett år senare öppnade jag kuvertet och blev på dåligt humör.

Igen hade ett år gått till spillo i den ändlösa processen i att försöka bli en bättre människa.

I fjol var det ungefär det mitt nyårslöfte gick ut på. Att jag skall bli en bättre människa i framtiden.

Tanken var ju fin, men hur ska jag veta om jag har uppfyllt mitt löfte eller inte?

Vissa människor tycker om mig fortfarande, andra kan hata mig fortfarande.

Kanske har jag inte förändrats ett dugg, och i så fall har jag igen brutit mot mitt löfte.

Jag tror jag har hittat på en lösning för 2015.

Jag tänker inte lova mig själv att jag gör något radikalt eller någon större livsförändring, utan jag lovar något så där lämpligt smått.

Problemet med nyårslöften kunde formuleras så här: Antingen är det för stora förändringar som eftersträvas i kombination med att motivationen tar slut, eller så är det kanske så små förändringar att hela målsättningen glöms bort.

Mitt löfte för 2015 är: Jag ska se klart de tv-serier jag börjar se/jag ska läsa klart de bokserier jag inleder.

Vi får väl se om ett år hur besviken jag blir.