Skarvar hit och skarvar dit!

Vem vill ha ett hundratal skarvar? Vi vill bli av med dem, men enda möjligheten är att skrämma bort dem så att de bosätter sig på någon annans holme. Det är så våra myndigheter uppfattar EU:s fågeldirektiv.

I fågeldirektivet listas fåglar som man ska skydda så att de uppnår en gynnsam skyddsstatus. Det definieras med tre kriterier: 1. Beståndet skall förbli livskraftigt i sin naturliga omgivning. 2. Artens utbredningsområde får inte krympa och 3. Artens livsmiljöer är tillräckliga för att trygga artens fortlevnad.

En arbetsgrupp som Miljöministeriet tillsatt hade till uppgift att göra upp en skötselplan för skarvbeståndet. I rapporten från 2005 konstaterades enhälligt att en gynnsam skyddsnivå för skarvbeståndet redan hade uppnåtts. Då fanns det 5 000 häckande par, nu är beståndet över 27 000 par.

En brist i fågeldirektivet är att det inte finns några anvisningar om hur och när skyddet ska upphöra. Det enda som krävs är att man upprätthåller en gynnsam skyddsnivå.

Många länder har tolkat bestämmelserna så att man själv kan bestämma om jakt tillåts när skyddsnivån nåtts. Inte i Finland, här kvarstår skyddet oberoende av att man redan ligger femdubbelt över gynnsam skyddsnivå.

Jag satt med i en skarvarbetsgrupp vars mål enligt myndigheterna var att genom diskussioner skapa samförstånd mellan olika intressegrupper. En del gruppmedlemmar kunde inte tänka sig att minska på skarvbeståndet. Fiskerinäringens representanter tyckte att man väl kunde tillåta jakt, utan att utrota skarven.

Representanter för myndigheterna ansåg att åtgärder för att begränsa antalet skarvar inte kunde vidtas. Ett förslag om att försöka hitta områden där vi alla kunde tolerera att skarvar häckar gjordes. Man skulle med morot och piska försöka styra skarvarna till platser där skador inte uppstår.

Det försöket strandade direkt. Hur skulle man få skarvarna att bosätta sig på platser som människan valt? Förslagsvis skulle man transportera kvistar och ris till någon kal holme långt borta och skrämma iväg skarvarna från sin nuvarande boplats.

Skarvarna skulle sedan flyga omkring och märka, wow, där finns byggmaterial, dit flyttar vi! För sälar har man skapat ett sälskyddsområde söder om Jurmo. Där sker fortplantningen, men mat söker de längre inomskärs på Erstan och Vapparn. Kan man tänka sig att skarvarna skulle hållas kvar längre ut? Nej, det kan man inte.

Utgångsläget är helt olika. Sälarna har fortplantat sig i hundratals år på platser de själva valt, människan har bidragit med fredning av skären. Skarvarna skulle, mot sin vilja, tvingas till öar som människan valt.

Myndigheter och politiker har varit ytterst okänsliga för de skador skarvarna förorsakar. Luktproblem och skador på träd har ibland lett till att man fått rätt att driva bort skarvarna, men det som sker under vattenytan, att fiskbestånd beskattas hårt så att yrkesfiskare blir lidande, det har man inte trott på.

Nu har det ändå skett ett genombrott, justitieministern anser att vitkindade gäss och skarvar kunde överföras till EU:s lista över jaktbart vilt och miljöministern säger att jakt på skarv kunde tillåtas om EU går med på det!