Tredje gången gillt

När jag såg Show 4.0 var jag elva år och av själva föreställningen minns jag tyvärr inte mycket, men jag kommer ihåg att jag hoppades att jag också någon gång skulle få vara med i en show. Det var trots allt bara en tanke. Två år senare såg jag Show MMX och på scen stod människor som var bekanta till mig – kanske det inte var så orealistiskt ändå att jag skulle få vara med och uppträda om två år?

Nu medverkar jag i en show för tredje gången trots studentskrivningar och annat. Fastän jag har full förståelse för jämnåriga som inte är med på grund av detta, ser jag det inte som något hinder för mig. Ärligt talat var jag också skeptisk i början om att vara med eftersom jag vet med mig själv att mina vitsord kanske inte är bland de bästa och att jag är expert på att stressa. Ändå lyckades jag släpa mig till uppropet som var i augusti och jag tror nog att jag redan då visste att jag skulle vara med, trots en massa diskussioner både i skolan och hemma.

Att mitt deltagande ändå blev av, berättar en hel del om hur bra showen varit för mig tidigare år. Jag kan säga utgående från tidigare erfarenhet att tidspress hjälpt mig i mina studier. Med tidspress menar jag inte att jag stressar ihjäl mig utan att jag verkligen måste göra mina läxor direkt efter skolan eftersom jag inte hinner på kvällen då jag har övning eller föreställning. Jag vet också med mig själv, att under de där två timmarna jag är i PIUG på övning en torsdag kväll, skulle jag knappast göra läxor eller läsa på prov. Så varför inte lika bra göra något produktivt tillsammans med andra och på samma gång jobba utöver språkgränserna?

Det handlar inte om att elever som är med i showen inte skulle hinna med skoluppgifter, utan hur de disponerar sin tid efter skolan. Så är det med vilken hobby som helst. Fördelarna med hobby i relation med skolan vet alla, det som är speciellt med showen är kanske det att vi jobbar mer intensivt bara i några månader.

Jag nämnde tidigare att man jobbar över språkgränser i samband med showen och enligt mig är det en av de viktigaste sakerna med showerna; det spelar inte så stor roll hur bra finska eller svenska du kan. Huvudsaken är att du blir förstådd. Jag kan inte påstå att jag lärt mig någon bättre finska, men jag har lärt mig att överhuvudtaget våga prata språket. Man glömmer lätt att det är vanliga människor man har att göra med, som lyssnar på vad du har att säga, inte läraren i finska som sätter vitsord på hur du säger det du vill få fram.

Showerna förenar ungdomarna, gör föräldrarna stolta och inspirerar andra. Jag tycker det är en bra tradition att föra vidare!

Emma Lindgård

show.pargas.fi