”Ett lyckat lagbygge kräver bra ledning"

När Mathias Lindström talar om lagbygget finns det många paralleller till arbetsplatser och organisationer.

Ett vinnande team byggs upp av bra ledarskap, av en strävan mot gemensamma, uttalade mål, av individer som förstår att det viktigaste är laget, av att alla är motiverade – också de som får tillbringa mycket av tiden på avbytarbänken.

Bland annat så här resonerar fotbollsproffset Mathias Lindström.

Han har nyss avslutat en 14-årig professionell fotbollsspelarkarriär och kan numera titulera sig ekonom, fem före färdig journalist, trebarnsfar, Pargasbo och Piffenspelare.

Då han talade över rubriken ”hur man bygger upp ett vinnande lag” består publiken mestadels av sport- och framförallt fotbollsintresserade.

Men Mathias Lindströms avsikt är att bredda rubriken. Det fungerar bra.

Parallellerna i det han talar om finns runt omkring oss alla i samhället, kanske i föreningens styrelse där vi är aktiva, på arbetsplatsen eller i organisationen där vi ingår.

– Ett fotbollslag är 15-20 personer som ska prestera på topp tillsammans. De ska sträva mot samma mål och då måste de ha fått klart för sig vilka målen är.

– Ett lag är på många sätt som ett företag i miniatyr. Hierarkiskt fungerar det också så. Det finns de som är ledare till professionen, men sen kan det finnas ledare som inte formellt har en så stark position, men som i praktiken har stor inverkan på andra.

Lindström betonar vikten av att tränaren för laget, eller  chefen på jobbet, har öga och känsla för hur folk mår och vilka stämningarna är i gruppen.

– Det tar mycket längre tid för den positiva andan att sprida sig, än för den negativa. Därför ser man lätt hur laget mår då man ser hur avbytarbänken mår. Stiger alla upp efter slutvisslingen och sticker snabbt, eller är de med och firar en seger.

På det individuella planet talar Lindström om individens självdisciplin och om skillnaderna mellan att önska och att drömma.

– Som junior hade jag själv drömt om och önskat mig en professionell fotbollskarriär, men det tog ett tag innan jag insåg att det inte finns någon magisk lampa som tänds och uppfyller mina önskningar.

– Att ha drömmar var ett steg, att själv ta tag i dem och jobba för dem är nästa. Då kan det bli något av drömmarna.

Den nivå han har spelat på är en ouppnåbar dröm för de flesta fotbollsspelare. Då det inte finns någon annan enskild fotbollsspelare som har så många FM-guld som han är framgångssagan förstås också drömmen för många juniorer av i dag.

Som knatte kunde han se en internationell karriär framför sig. Nu gick det inte så.

Men det gick alldeles strålande och när han talar för Pargaspubliken kan det inte finnas något bättre för publiken att höra än det här:

– Det finaste var att jag fick bo hemma, i Pargas. När jag ännu spelade i Piffen som 15-åring och tränade med Inter började det sägas att jag borde få spela på  en högre nivå. Allt var möjligt och trots det kunde jag bo här.

Ett annan yttrande som publiken säkert memorerar är att försvarsklippan och sjufaldiga FM-guldmedaljören talar om lagbygge och medaljer – men börjar med att berätta att de tre finaste gulden finns hemma, vid namn Amanda, Viktor och Molly. Familjens kapten heter Michaela.