Anders Öhman kan sina julgranar

Snart börjar den. Den korta, men oerhört intensiva julgranssäsongen. Att odla julgranar är inget man gör på kort sikt, utan det handlar om en lång process – det tar omkring 10–15 år för en gran att uppnå försäljningsstorlek. Dessutom tänker få på att det faktiskt handlar om ett verkligt året om-arbete då man ska sköta om odlingarna: plantera, beskära och ansa.

Egen förening finns

Julträdsföreningen – det vill säga Joulupuuseura ry som grundades 1991 – är en intressebevakningsförening som har som mål att främja försäljningen av inhemska julgranar och -träd. Den har också en medlem i Pargas, nämligen Anders Öhman.

Att sälja julgranar är inget nytt för honom, eftersom han första gången kom i kontakt med granförsäljningen redan under skogsbruksingenjörsstudierna i Ekenäs, där ”Forstis” julgranar är ett begrepp i sig.

– Den allra första gången jag sålde granar var som studerande i Ekenäs år 2000. Jag märkte direkt att det var något av min grej och blev startskottet för mitt julgransprojekt. Sakta mak började jag skaffa mig så kallade ”dåliga” åkrar som ingen ville odla på, men som ofta är perfekta för granodling, berättar Öhman som sålt julgranar vid S-market i Pargas sedan 2001 – och gör det också i år.

Förutom intressebevakning ordnar julträdsföreningen också fortbildning och olika sammankomster, där man diskuterar olika aspekter av julgransodling

– Föreningen ordnar också besök hos olika odlare, där vi diskuterar odlingsteknik och annat som hör till.

Tips för julgransskötsel

Fyra av fem granar säljs

Enligt julträdsföreningens statistik kommer fyra av fem julgranar från något försäljningsställe – och man uppskattar att av de sålda granarna är ungefär 85 procent odlade i Finland. De övriga härstammar oftast från Danmark.

Var femte gran i de finländska hemmen kommer med andra ord från den egna eller någon bekants skog. ”Julgranstjuvar” i traditionell bemärkelse finns det inte så mycket av i dagens läge – inte om man ska tro Öhman i alla fall.

– Folks inställningar har nog ändrat med åren och jag ser inte det som ett problem i dagens läge att någon olovligt skulle fälla sin julgran. Oftast har den som hämtar sin gran från skogen lov av skogsägaren, säger han.

Öhman påpekar att en inhemsk julgran också är ett klimatsmart val, eftersom koldioxidfotspåret är betydligt mindre än för en gran som fraktats hit – eller för den delen en plastgran som sannolikt producerats i Kina. Då granen bärs ut, återvinns den som energi.

Premiär för egenodlat

I år kommer Öhman för första gången att sälja också egna granar. Han siktar på att ha både skogsgranar, odlade granar och granar från Virttaa ås till försäljning i år. Odlingar har han på en handfull ställen runtom i Pargas.

Då PK hälsar på Öhman vid en av odlingsåkrarna berättar han att de flesta av granarna som nu syns på bild inte uttryckligen planterats för att bli julgranar, men däremot nog klippts och fixats.

Allra enklast är skötseln om granarna planterats på rad.

– De här granarna har kommit hit på naturlig väg, skrattar Öhman.

Raderna med planterade granar på åkerområdet invid har endast hunnit växa i ett par år och får ännu vänta på att bli ”mogna”. En gran ska helst planteras i början av sommaren, gärna i maj.

Lång skötseltid, kort försäljningstid

Julgransodlingen har sina egenheter, inte minst med tanke på att det trots allt handlar om en året om-syssla som egentligen syns utåt bara i knappa två veckors tid. Säsongen kör igång efter lucia och pågår i princip ända fram till julaftonsmorgonen.

– Få människor inser hur mycket jobb det sist och slutligen ingår i att odla julgranar. De ska klippas och ansas hela tiden så att de får precis den form som folk vill ha. Låter man dem växa fritt motsvarar de sällan kundernas sinnesbild och önskemål. Det man oftast eftersträvar är en konformighet, säger Öhman som själv tycker om breda granar.

– Men de flesta andra är inte av samma åsikt utan man vill ha en viss typ av gran som har precis så och så långt mellan grenarna och passar in precis på det ställe där man alltid brukar ha sin gran.

Flera sorters granar

Den överlägset vanligaste julgransgranen är den vanliga skogsgranen (Picea abies). Öhman uppskattar att nio av tio kunder söker just en sådan gran.

– Men det finns sådana som vill ha specialgranar också. Jag har en del svartgran (Picea mariana) och också Douglasgran och ädelgran. Någon enstaka kund önskar också en kottgran.

Sedan finns också de som hellre tar in en tall än en gran.

– Normandiegranen är i sin tur populär i Danmark, men de klarar inte av våra vintrar, berättar Öhman.

Formgivare och frisör

Som julgransodlare kan man faktiskt också kalla sig både formgivare och frisör.

– Då jag började med julgransodling tänkte jag först att det här bra går att sköta vid sidan om företagets andra uppgifter och kanske litet med vänster hand, men det tog båda händerna och mer än så.

– Julgranar, vad är nu det? Men de ska klippas i februari. De här exemplaren man ser här är klippta mellan januari och mars – alla för hand. I princip borde det vara ungefär 30 centimeter mellan grenvarven och formen ska förstås vara så symmetrisk som möjligt. Finklippningen är gjord i juli-augusti, då hinner grenarna ännu ta sig.

Siktar framåt

Med dryga 15 års erfarenhet inom branschen har Öhman förstås hunnit få en hel massa stamkunder.

– Nu som då känner man igen kunder och vet precis vilken sorts gran de är ute efter. Jag står också till tjänst med både hemkörning och paketering.

En julgran är en färskvara och klarar sig bäst då den fälls så nära försäljningsdatumet som möjligt. Det kräver förstås en hel del planering och framförhållning.

Öhman uppskattar att han inom tio år kunde få uppemot 75 procent av sitt företags inkomst via julgransodlingen. Då ingår också planer på att bli grossisthandlare i och med att de egna odlade granarna börjar bli försäljningsklara. Öhman tror inte att julgranen är en utdöende trend.

Hur förbereder man sig för en lång försäljningsdag?

– Det är tidig väckning och tar sin tid att ställa i ordning. Det gäller att klä sig varmt, men det värsta vädret är nog regn. För min del får det gott och väl blåsa fast i orkanstyrka, men regn vill jag inte ha, skrattar Öhman som i år för första gången tar i bruk en kortbetalningsterminal.

Mikael Heinrichs

050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi