Pargas Seniorhem fyller tio år

Bostadsrättsbolag hör inte till vanligheterna, men för Seniorhemmets del är lösningen utmärkt.

Det är med en aning stolthet i rösten som bostadsrättsbostäder Pargas Seniorhem Ab:s vd Harry Bondas hör av sig till redaktionen. Bolaget – som i själva verket är mycket mer än ”bara” ett bolag – han representerar fyller tio år och har mycket nöjda kunder.

Det handlar alltså om seniorbostäderna på Vapparvägen, mittemot Axxell, där det i dagens läge bor 23 äldre i de 19 lägenheterna. Två av lägenheterna är trerummare på 75 kvadratmeter, de övriga tvårummare på 54 kvadrat. Samtliga lägenheter har egen bastu.

– Den yngsta invånaren är 72, den äldsta 93, säger Bondas.

Bostäderna är avsedda för personer som fyllt 65 år eller är pensionärer och är byggda i ett plan. Alla lägenheter är dessutom utrustade med sprinklers, automatiskt brandalarm samt säkerhetsspis och halktryggt golvmaterial. Förutom de mer tilltagna badrummen är det inte mycket som till det yttre skiljer lägenheterna från motsvarande lägenheter.

Stiftelsen Pargas privata ålderdomshem

PK träffar förutom Bondas också bostadsrättsbolagets styrelseordförande Tom Bröckl, f.d. stadsingenjören och byggmästaren Tapio Marjamäki samt boendena Hans Lindbäck (också styrelsemedlem) och Benita Nyberg.

Bröckl redogör för bakgrunden till projektet.

– 1984 tänkte ett äldre par i Pargas att vi i Pargas borde ha ett privat ålderdomshem och de grundade en stiftelse för det ändamålet. Stiftelsens styrelse var redan på väg att upplösa det hela i början av 2000-talet, men det blev istället en ny styrelse och vi påbörjade penninginsamlingsarbetet, berättar Tom Bröckl.

– Vi fick två stora donationer, den ena från Martha och Albin Löfgrens understödsfond och den andra från Penningautomatföreningen RAY. Dessutom donerade staden tomten och gick i borgen för det lån vi var tvungna att lyfta på en tredjedel.

Tack vare donationerna vågade styrelsen på allvar ta itu med planeringen och byggandet. Vid det laget bestod styrelsen av fackmän: en byggnadsingenjör, en ekonom, en läkare, en sakkunnig inom byråkrati ... Det var en arbetande styrelse som inte var rädd att ta i.

– Vi började planerandet vid vårt köksbord och litet innan jul för tio år sedan flyttade de första boendena in och samtliga lägenheter gick åt direkt, konstaterar Bröckl.

I ett bostadsrättsbolag fungerar det så att invånarna med en insats på 15 procent av bostadens värde skaffar sig rätten att bo i lägenheten. Dessutom erläggs ett bruksvederlag.

– Till de goda sidorna jämfört med hyresbostäder är att man sitter säkert: det finns ingen hyresvärd som kan sparka ut en men alla fördelar som hör till hyresboende. Alla fasta inventarier hör till och går till exempel kylskåpet eller något annat sönder är det bolaget som står för fiolerna, säger Lindbäck.

Insatsen på 15 procent av bostadens pris får man tillbaka indexjusterad då man flyttar ut.

– På den tiden det begav sig var det ganska enkelt att locka nya invånare, det fanns relativt många äldre som ägde egnahemshus men ville flytta mer centralt och till en mindre lokal. Det fanns gott om köpare för egnahemshusen, men i dagens läge är det betydligt knepigare att sälja, konstaterar Bondas.

Att bostäderna blev tvårummare på 54 kvadrat var ingen självklarhet i början.

– Storleken på bostäderna diskuterades flitigt och det inleddes med snack om ettor på 30 kvadratmeter. Vi diskuterade och kom fram till att nej, vi skulle nog inte nöja oss med det. Då steg antalet kvadratmeter till 45, sedan till 50 och då en byggmästare började mäta kom vi fram till att de måste vara minst 54 kvadrat för att också matsalsbordet ska rymmas, skrattar Bondas.

För tio år sedan gick man också in för att låta bygga bastu i samtliga lägenheter, men i dagens läge kanske man skulle bygga en gemensam bastu istället.

Ett gemensamt ”vardagsrum” eller samlingsrum finns i en av byggnaderna tillsammans med ett gästrum.

– Där kan boendenas gäster övernatta avgiftsfritt om de kommer på besök längre ifrån eller om det tillfälligt behövs mera hjälp. Åtminstone jag har använt gästrummet flitigt, säger snart 91-åriga Benita Nyberg med barnbarn i Sverige och Norge.

Tapio Marjamäki som höll i trådarna då husen byggdes är nöjd med att man valde att göra litet mer än lagens bokstav krävde på den tiden.

– Det fina med de här bostäderna är att här finns sprinklers, vilket inte var ett krav i motsvarande fastigheter då. Men i dag skulle vi vara i knipa om vi inte hade valt att installera dem.

Samarbetet med byggfirman löpte bra och husen överläts en månad innan utsatt tid, redan den 18 december 2007.

– De är byggda på gammalt sjöbotten, här finns över tre kilometer med betongpålar i marken, berättar han.

Någon service för invånarna står bostadsbolaget inte för, utan det är upp till var och en att själv se till att ordna med hemvård och annan hjälp man eventuellt kan tänkas behöva.

– Men det fina med stiftelsen är att det ordnas program för oss som bor här. Varje år ordnas en vår- och höstexkursion samt en gemensam julfest som stiftelsen bjuder på, säger Lindbäck.

Senast har man besökt observatoriet i Tuorla och Meyervarvet i Åbo.

I klubbrummet ordnas det gymnastik en gång i veckan, kortspelsaftnar, födelsedagar och församlingen besöker Seniorhemmet en gång i veckan.

– Utrymmena hyrs inte ut till utomstående, berättar Bondas.

– Motionen som är viktig för oss får vi fixat här, trädgårdsskötsel hinner vi med och vintertid är det precis lika halt och jobbigt som på andra ställen, men vi har ju vårt klubbrum. Dessutom uppskattar jag att styrelsen är så pass engagerad som den är, träffar man någon av dem på stan så växlar man alltid några ord och de är insatta och engagerade och frågar om hur folk mår, säger Nyberg.

Någon utvidgning är inte aktuell, trots att det längs med åren frågats en hel del om nya byggplaner. För närvarande finns en kö på omkring tio personer som vill flytta in.

– Vi börjar nog bli för gamla för det. I början hade vi inmutning på följande tomt, men den har staden sedan dess sålt, berättar Bröckl.

Mikael Heinrichs

050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi