Hur gick det sen?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Muminpappan har en tendens att klara sig, trots att han emellanåt visar upp rätt gammaldags och förlegade, nästan chauvinistiska, drag i sin tidvis rätt dekadenta konstnärstillvaro. Det gick nog rätt bra för honom ändå, vågar jag påstå.
Men i många andra sammanhang går det inte alls lika bra för papporna då det rent ut sagt ”skiter sig”. Skilsmässor, till exempel. Separeringar. Vårdnadstvister. Allt det där trista och tråkiga som man helst av allt bara sopar under mattan och försöker glömma.
Det sägs att män alltid är ”vinnarna” då det krisar. Jämför fast hur det gått för Sipilä och hur det gick för Jäätteenmäki.
Det går riktigt bra att glömma så länge man har den lyxen att man inte behöver befatta sig med det. Men då man tvingas leva mitt i det är det allt annat än kul. Det kan rentav bli ett helvete på jorden.
Det sägs att män alltid är ”vinnarna” då det krisar. Jämför fast hur det gått för Sipilä och hur det gick för Jäätteenmäki. Men det är bara halva sanningen. Det finns en spelplan där männen så gott som alltid är förlorande part. Då man med myndigheternas hjälp ska göra upp om barnens umgängesrätt efter skilsmässor.
Det finns också undantag. PK skrev för ett drygt år sedan i samband med fars dag om en så sällsynt företeelse som en ensamstående pappa som till på köpet fattat beslutet att bli alterneringsledig för att kunna vara mera närvarande för barnen.
I morgon fredag klockan 19.55 sänder Yle en högintressant dokumentär. Repris blir det på lördag klockan 15.55 och dessutom kan dokumentären ses på Yle Arenan i 30 dagars tid. Huvudperson i dokumentären Dok: Pappa har inte en chans är Pargasbon Christian Hindersson och dokumentären är regisserad av Pargasbördiga Katrina Grönholm-Kulmala.
Som pappa känner jag igen mig oerhört väl i introduktionstexten till dokumentären. ”När barnet föds så betonas överallt hur viktig pappan är för barnet”. Det låter mer än bekant.
Att det hela ställs på sin kant då föräldrarna skiljer sig låter också bekant. Då handlar det om hur väl de nyskilda föräldrarna kommer överens – och hur mycket de går med på att jämka sinsemellan, utan att blanda in myndigheter. För definitionen av termen ”delad vårdnad” är minst sagt speciell.
Enligt lagen kan barnen endast bo på ett ställe. Den vanligaste umgängesmodellen är att barnen bor hos den ena föräldern (som oftast är mamman) och besöker den andra föräldern vartannat veckoslut. Delat, kanske, men inte jämlikt.
Mikael Heinrichs 050 306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi