Kårkullas servicetagare Merja Ullner: ”Som att köpa grisen i säcken”

Dagarna är räknade för Kårkulla samkommun och från och med januari 2023 övergår uppdraget och verksamheten till de tvåspråkiga välfärdsområdena.

På Kårkullas enhet Flätan är det julpyntat i varje vrå och omsorgspräst Claus Terlinden har just besökt enheten, som är en anpassad arbetsplats för vuxna personer med funktionsnedsättning. Julstämningen är på topp bland servicetagarna efter att man har sjungit julsånger tillsammans med Claus och jag får ett varmt välkomnande i dörren. Som en följd av välfärdsreformen upphör Kårkulla samkommun inom mindre än två veckor, men det bekymrar inte nämnvärt servicetagarna, även om det finns en gnutta av vemod i luften.

– Ingenting varar för evigt, visst är det vemodigt, men jag tänker inte fundera på det, säger Merja Ullner som är en av servicetagarna på Flätan.

År 1960 tog Kårkulla emot sina första vårdtagare

Ullner är fyra år äldre än Kårkulla samkommun, det vill säga 66 år. Året var nämligen 1960 då Kårkulla samkommun eller Svenska Finlands vårdanstalt som det hette då, tog emot sina första vårdtagare. Den första augusti kom då 15 pojkar och lika många flickor till anstalten Vitsippan på Kårkullbacken i Pargas. De flesta hade vårdats i sina hem och var i åldern 7-12 år med en grav utvecklingsstörning.

Många minnen

Merja har många minnen från sin tid på Kårkulla och berättar om hur hon som barn tillbringade en månad på enheten Vitsippan i Pargas då hennes föräldrar åkte iväg på en resa och det inte fanns någon annan som kunde ta hand om henne. Hon bodde hemma med sina föräldrar fram till år 2007 då hon flyttade till Kårkullas boende Bäckåkergården i Åbo, där hon bor kvar ännu idag. Sedan 2004 har hon deltagit i Flätans dagverksamhet och gillar att få måla och pyssla om dagarna. Merja, som har en lindrig utvecklingsstörning, har ett oerhört bra minne.

– År 2004 fick jag en kyrkohandbok av mina släktingar och höll sedan en gudstjänst på Snäckan för personalen och servicetagarna, jag var både präst och kantor på samma gång, skrattar Merja.

Bredvid Merja sitter Benny Talling som har deltagit i Flätans verksamhet sedan 2006. Hit kommer han tre gånger i veckan.

– Jag är glad att få vara här, bra att Flätan finns, annars skulle dagarna bli långa, säger han.

Han minns med värme alla resor som han fått uppleva med Kårkullas servicetagare och personal under alla år och berättar bland annat om besök till Gullranda och den vackra trädgården, kryssningar och en utflykt till Finlands jordbruksmuseum i Sarka.

Personalen blir densamma

Både Benny och Merja är glada över att personalen kommer att vara densamma även nästa år trots att man då hör till Varha eller Egentliga Finlands välfärdsområde.

– Kårkulla har skött allt så bra, det här blir ju lite som att köpa grisen i säcken, man vet inte vad man får, ler Merja.

I sammanlagt 62 år har Kårkulla samkommun varit verksam inom specialomsorgen och haft en roll som producent av svensk service för en minoritet inom språkminoriteten inom Svenskfinland.

Efter årsskiftet kommer ansvaret för den svenskspråkiga specialomsorgen att finnas hos sju tvåspråkiga välfärdsområdena och Helsingfors stad. Arbetet med att bygga upp nya samarbetsmodeller har kommit igång, men mycket är ännu på hälft och en avgörande faktor i framtiden kommer att vara bildandet av svenskspråkiga strukturer för att kunna bibehålla det gränsöverskridande specialomsorgsarbetet välfärdsområdena emellan.

Alla har ett jobb

Omsorgsdirektör Otto Ilmonen säger att det har varit ett år av kaos, men understryker att det inte leder någonstans att sprida oro.

– Vi har endast hunnit fundera på de mest kritiska frågorna och prioritet nummer ett har varit att alla ska få lön i januari.

De flesta experter inom samkommunen har styrts över till välfärdsområdena, liksom vårdpersonalen. På alla enheter har enhetscheferna kunnat stanna kvar, vilket Ilmonen är glad över. Småningom börjar även bitarna falla på plats för regioncheferna och ledningen. Från och med nästa år kommer även Varha att vara Ilmonens arbetsgivare, men exakt vad han ska syssla med avslöjar han inte.

– Det blir inom en annan sektor, trist, för det här har varit ett intressant arbete inom en speciell verksamhet, säger Ilmonen som har jobbat ett drygt år som Kårkullas samkommunsdirektör.

Malin Johansson