Broarnas stad, det är du

Utan broarna över Hessundet och Rävsundet finns inga förutsättningar för Pargas att klara sig i dagens samhälle. Med de trafikmängder (tänk också skatteintäkter) som dagligen åker över broarna känns inte heller prislapparna på 41 miljoner euro (Rävsundsbron) och 30 miljoner (Hessundsbron) helt astronomiska om man tänker på infrastruktursatsningar i andra delar av landet.

Att man för de här två broarnas del dessutom klarat av konststycket att faktiskt göra de nya vägplanerna för Rävsunds- och Hessundsbroarna på samma gång känns som ett smart drag.

Om Pargas ska kunna vända på den negativa befolkningstrenden är fungerande förbindelser a och o. Utan dem kommer ingen hit eller härifrån tillräckligt smidigt för att det ska kännas som en lyckad investering att bosätta sig här.

Visst finns det också andra aspekter som ska klaffa, men utan en förbindelse kvittar resten. Det är grundpelaren för hela paletten.

Sannolikt kvittar det för de flesta som kommer att köra över de nya och förnyade broarna om fem till tio år ifall någondera av broarna slår ett längdrekord, men att Rävsundsbron – eller ”Silver Gate” som den pompöst nog kallades i 1980-talets turismmarknadsföring – fortfarande i denna dag är Finlands längsta hängbro.

Och visst ligger det väl någon form av prestige också i den aspekten trots allt. Någon ska alltid vara störst, längst, nyast och vackrast.

Fram tills Replotbron i Korsholm stod klar år 1997 hade Rävsundsbron de facto det längsta brospannet i Finland. Bara så att ni som räknar sådant vet om det.

Efter att man åkt över Öresundsbron eller Stora Bältbron känns ändå de finländska broarna rätt små i jämförelse.

Att Lillholmens bro förnyas är minst lika viktigt – och där kan man med fog också snacka om Pargas image som en skärgårdsstad. Att Pargas centrum inte precis är ett eldorado då det kommer till båtturism (åtminstone söderifrån) har knappast undgått någon.

Mikael Heinrichs 050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi