Polisen och Pargas

Händelserna på Bläsnässtranden i Pargas har sannolikt fått större uppmärksamhet än vad motsvarande händelser vanligtvis får, men det är bra att dylika frågor tidvis diskuteras mera grundligt.

Det som är en liten sak för polisen, kan rubba en vanlig människas trygghetskänsla. Trygghet är en helhet som består av många element, men det är ändå polisen som i första hand ska ingripa, då det uppstår hotfulla situationer.

Polisen verkar ha svårigheter att sköta sin uppgift, speciellt då det gäller mindre orter. Resursbrist är en förklaring, men resursbristen förklarar inte alla polisens prioriteringar. Polisen verkar ibland också sakna nyanser, man ser saker som svarta eller vita.

Polisen är väl förberedd då det gäller grova och traditionella brott, men då det gäller lindrigare brott behöver polisen tydligen utveckla sina metoder.

När det gäller att skapa trygghet i samhället, har flera aktörer en väsentlig roll. Det förebyggande arbetet är viktigt. Så gott som alla aktörer i ett lokalsamhälle kan och ska bidra till att skapa en trygg miljö. Det handlar om allt från markplanering, belysning och att skapa gemenskap i ett bostadsområde till lagar, förbud och övervakning.

Trygghet är någonting man upplever, det är en känsla. Trygghetskänslan uppkommer därför av många olika faktorer. Även kommunerna har en viktig roll i det förebyggandet arbetet. Tyvärr så finns det, speciellt i landsbygdskommuner, flera exempel på lösningar som gjorts med tanke på att snöplogningen ska kunna ske smidigt, inte med tanke på att skapa trygghet för invånarna.

Där det gäller trygghet behövs det också övervakning, eftersom förebyggande åtgärder inte kan förhindra allt ofog eller alla brott. Polisen är den primära övervakaren, men privata bolag inom säkerhetsbranschen har fått en allt större roll och har stegvis övertagit en del av polisens uppgifter. I större städer ser man väktare dagligen, medan de ännu ganska långt saknas i mindre samhällen.

De privata säkerhetsbolagens roll kommer att växa, sannolikt också på mindre orter, då polisen prioriterar större orter. Kunde Pargas stad fundera på att i högre grad samarbeta med privata säkerhetsaktörer, åtminstone tidvis?

I dag finns det också avancerade kameraövervakningssystem, men även de används i huvudsak i större städer. Borde dessa system även användas i mindre samhällen?

Alltid nu och då skapas medborgaraktivitet och man börjar med frivilliga nattpatruller, i bostadsområden eller tätorter. Dessa patrullers uppgift är närmast att iaktta och vid behov rapportera vidare. En långsiktig trygghetslösning skapas ändå inte via den här typen av medborgaraktivitet. Polisens närvaro i Pargas och i skärgården behövs också i framtiden.

Tom Simola tom.simola@aumedia.fi