Krigsveteranerna uppmärksammade märkesår – för sista gången?

Skiftet från att vara en aktiv krigsveteranförening till att bli en traditionsförening är något som de flesta veteranföreningar står inför de närmaste åren.

Pargas krigsveteraner som i lördags firade föreningens 50-årsjubileum utgör inget undantag på den fronten. Allt färre frontveteraner finns med och orkar delta i föreningens evenemang – och ordförande

samt sekreteraren Stig-Göran Byskata tvivlar på att föreningens 60-årsjubileum kommer att firas över huvud taget.

– Eller åtminstone görs det i sådana fall i andra former, naturens lag tar ut sitt, säger Byskata.

Viking Karlsson är den enda styrelsemedlemmen i dag med frontveteranbakgrund.

Faktum är att föreningen framöver får lov att rikta krafterna på det som kommer efter den nuvarande verksamheten, det vill säga traditionsverksamheten. Liknande diskussioner förs i många andra krigsveteranföreningar i regionen.

– För en traditionsförening skulle de viktigaste uppgifterna vara att ordna med uppvaktning vid självständighetsdagen, veterandagen samt de stupades dag. Dessutom ska alla krigsveteraner unnas en begravning värdig en veteran, understryker Juslin som har fungerat som föreningens ordförande i 20 års tid.

I somras hade man i föreningen 44 veteranmedlemmar, varav nio frontverksamma lottor. Utöver det finns det understödande medlemmar. Sammanlagt har föreningen 129 medlemmar i dagens läge.

– Skärgårdsdelarna har sina egna föreningar och alla veteraner är inte heller medlemmar i föreningen. Och visst har det skett en minskning sedan i somras också, intygar Byskata.

Gällande understödsmedlemmar finns inga kriterier, utan det är fritt för vem som helst att gå med som understödande medlem om man så önskar.

Genom att erlägga medlemsavgiften får man delta i föreningens verksamhet.

– Ska man göra något för veteranerna så är det nog nu det ska göras. Och i internationell jämförelse har det också gjorts mycket i Finland, säger Juslin.

– Stadens socialbyrå har sedan koll på samtliga veteraner, också de som inte är medlemmar i föreningen. En av våra viktigaste verksamheter är hemhjälpen som hjälper till med städning och andra hemsysslor hos krigsveteranerna om de så önskar, säger Byskata.

Krigsinvalidernas brödraförbunds lokalavdelning har en liknande verksamhet, men det handlar alltså om två skilda föreningar – trots att de ofta förväxlas.

Rekreationsdelen består i dagens läge för det mesta av olika besök till vänföreningarna längs sydkusten ända till Kyrkslätt.

– För fem-sex år sedan åkte ännu 7–8 par upp till Norrvalla på rehabilitering, men den verksamheten har egentligen tagit slut. Det är inte många som orkar med rehabiliteringen längre, säger Viking Karlsson som själv hörde till de sista av veteranerna som aktivt deltog i vattengymnastiken i Pargas.

I föreningens nyligen utkomna historik Femtio år av gemenskap beskrivs föreningens verksamhet och det ges inblickar i olika utfärder och annat program man arrangerat i föreningens regi.

– Ett av problemen i dagens läge är att de anslag som kommer från staten ofta är öronmärkta för rehabilitering, och då många inte längre orkar med det blir pengarna oanvända och skickas tillbaka, säger Byskata.

– I många fall handlar det förstås också om att man inte vill ta emot den hjälp som erbjuds, eftersom man alltid varit van att klara sig själv. Alternativt kan det handla om att till exempel anhöriga inte är tillräckligt välinformerade om vilken hjälp som finns att tillgå, säger Byskata.

Tvåspråkiga Pargas krigsveteraner r.f. - Paraisten sotaveteraanits 50-årsjubileum uppmärksammades i Odd fellow-gården i lördags.

Mikael Heinrichs

050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi