Sommarkiosken på Själö står till tjänst också med lokalkännedom
Det finns två huvudsakliga orsaker att komma till Själö: naturen och öns nostalgisk-dystra förflutna. Sjukhuset med sina tvångströjor och den gamla träkyrkan med sin skilda avdelning för spetälskesjuka. Öns historia börjar ändå vara rätt så bekant för både Pargasbor och andra i det här skedet.
En doldis i ändan av stigen
Alldeles i ändan av den smala vägen som slingrar sig tvärs över ön, en bit bortom kyrkan, hittas fortfarande en liten doldis. Trots sitt anspråkslösa utseende och namn är Själös ”sommarkiosk” en veritabel skattkista med en egen berättelse värd att återges.
Under varma sommardagar är det först och främst glass och dryck som besökare är ute efter. Det får man också i kiosken, men det är de signerade böckerna med Själökoppling och öbornas hantverksprodukter som är verkliga storsäljare.
Sommarkiosken föddes år 2007 på Keijo och Anja Alastalos initiativ. Några år tidigare hade man grundat föreningen Pro Seili - Själö med syfte att samla in lokalhistoria med anknytning till ön. Till en början var det lokala krafter som skötte om kiosken. Föreningens nuvarande sekreterare Meri-Tuuli Fagerlund hann jobba två somrar vid kiosken i sin ungdom.
– Jag var den första anställda i kiosken och efter det har föreningen varje sommar anställt en eller flera unga. Innan det skötte jag om museikyrkans öppethållning under tre somrar, berättar Fagerlund som numera arbetar som överinspektör inom Inrikesministeriets förvaltningsområde.
Lokala hantverksprodukter
Nuförtiden deltar hon i kioskens verksamhet genom att planera och sy bland annat tygmärken och -väskor med Själömotiv, nyckelringar av tjärsnöre och trä samt tillverka kylskåpsmagneter.
– Vi är tre stycken som under vintern tillverkar olika hantverksprodukter som sedan säljs i kiosken. Birgitta Henriksson gör grytlappar, tygkassar och portmonnäer, Maila Lindholm väver mindre mattor och tillverkar tyngder för borddukar.
För tillfället finns det inga ungdomar i sommarjobbsålder på ön, vilket har lett till att föreningen anställer en eller två unga varje sommar. Ungdomarna jobbar både i kiosken och hjälper delvis också till med att hålla öns gravgård i skick. I sommar fick Lovisabon Johanna Koponen pröva på ölivet. För Koponen som studerar geografi i Joensuu var Själö en helt ny bekantskap.
– Jag såg annonsen om sommarjobb i skärgården och hade hört om Nagu, så jag tänkte att det kunde vara kul att pröva på.
Som långväga gäst fick Koponen lov att bo hos Fagerlunds. Förutom henne har föreningen i år anställt två sommarjobbare på deltid.
Alla har kopplingar till ön
Själöborna har ett särskilt intresse för att värna om sin ö och dess historia. Alla i föreningen har någon koppling till ön.
– De flesta av oss har släktingar som tidigare arbetat på ön, berättar Fagerlund som spenderat alla sina somrar på Själö.
Mentalsjukhuset på Själö lades ner 1962 och de anställda erbjöds arbete på annat håll. Men alla hade ändå sitt hem på Själö och längtade dit. De anställda fick på 1950-talet lösa in mark och ett tiotal familjer återvände till ön åtminstone sommartid.
– Det finns en massa berättelser om patienterna som bodde på ön och många anser att ön har en dyster historia. Men vi vill föra fram att man också bott och arbetat helt som vanligt här på ön. Det har också funnits goda tider, då man klarat sig bättre än resten av landet genom att odla jord också på de närbelägna öarna, påminner Fagerlund.
Litteratur i långa rader
Öns förflutna har inspirerat många författare och regissörer. Ilppo Vuorinen som under många år fungerade som chef för Skärgårdshavets forskningsinstitut gav i fjol ut boken ”Seili – Elon kirjoa” som på ett mångsidigt sätt beskriver öns historia. Susan Heikkinens roman ”Pullopostia Seilin saarelta” är i sin tur en patientberättelse som grundar sig på de brev som hittats efter patienten Saima Rahkonen. ”Kohtalona Seilin saari” av Sinikka Lehtinen är likaså en patientberättelse. Eva Weavers”The Eye of the Reindeer” får sin början på ön.
– Dessa och några andra verk som tangerar ön har vi lyckats få till salu till vår kiosk, oftast dessutom rätt förmånligt och som signerade exemplar, glädjer sig Fagerlund.
Ett besök till Sommarkiosken piggar upp också efter att man ätit upp glassen.
Maija Arosuo
040-578 6691/maija.arosuo@aumedia.fi