En annorlunda förskola

Dålig inomhusluft och utrymmesbrist nämns ofta som stora problem för både daghem och skolor. Den här gruppen har inga sådana problem.

Förskolegruppen Tuulikellot på finskspråkiga Havsvindens daghem är ingen vanlig förskolegrupp. Det handlar om en uteäventyrsgrupp på tolv barn som vistas utomhus i väder som väder. Det handlar om ett pilotprojekt inom Pargas stad.

– Vi hoppas naturligtvis att projektet får fortsätta, eftersom vi hade flera barn i kö som inte fick en plats hos oss, berättar förskollärare Sirpa Aaltonen.

Innehållet i ryggsäcken ser aningen annorlunda ut än hos de flesta andra förskolebarn, särskilt den här tiden på året. Ett sittunderlag, en drickaflaska och ett varmt underställ hör till standardutrustningen. Skorna och handskarna är ytterst viktiga under vintern då man grejar mycket i snön.

– I höstas då det regnade som mest var det faktiskt någon vuxen som frågade om vi faktiskt tänkte gå ut den dagen. Visst gjorde vi det, skrattar Aaltonen.

Då utrustningen och kläderna är i skick finns det ingenting som heter dåligt väder.

Eftersom gruppen vistas utomhus stora delar av dagen får de ett extra mellanmål klockan 10 som staden står för.

– Nu på vintern hör det varm saft och frukt eller en smörgås till mellanmålet. Det beror egentligen litet på vad vi gör och var, berättar Aaltonen.

Flexibiliteten ökar tack vare att hela gruppen förutom förskoleundervisningen (fyra timmar om dagen) deltar i kompletterande dagvård, vilket betyder att gruppen är tillsammans åtminstone fram till tre på eftermiddagen varje dag.

Havsvindens daghem ligger bra till med tanke på möjligheterna att vistas i naturen, eftersom man på gångavstånd hittar både strand, skog och en hel massa intressant att utforska.

– Vi har också ett eldningsunderlag som vi haft med oss då vi gjort pinnbröd eller grillat korv, berättar Christa Lindström.

Uteäventyrsgruppen har ingen egentlig köldgräns, men då temperaturen kryper under 20 minusgrader blir det istället flera kortare utomhusvistelser.

– Ut går vi oberoende. Ända fram till december åt vi dessutom lunch utomhus i vindskyddet, men just nu äter vi den varma maten inomhus, berättar Aaltonen.

Om uteäventyrsgruppen skulle få en egen kåta med eldstad skulle de i praktiken klara sig utomhus hela dagen.

– I Rusko har en motsvarande grupp ett halvplutontält med kamin. En värmekälla toaletter för barnen är egentligen det enda vi behöver, säger Lindström.

– För tillfället börjar en normal dag kring niotiden då vi ger oss iväg till närskogen eller längre bort. Vi kommer tillbaka kring lunchdags och går ut igen efter det. Fram till tvåtiden är vi ute, efter mellanmålet kring tvåtiden hålls vi på den egna gården, berättar Aaltonen.

Dagen inleds och avslutas alltid vid dagiset, annars är det uteliv för hela slanten som gäller.

– Vi försöker att ordna det mesta av förskoleundervisningen utomhus eller i stugan vi har på gården. Vi använder saker vi hittar i naturen på många olika vis. Självklart åker barnen pulka nu och då, men i övrigt försöker vi hålla oss till naturens egna leksaker, säger hon.

Feedbacken från föräldrahåll har varit inspirerande. En mamma trodde till en början att uteäventyrsgruppen skulle vara för vildmarksinriktad för hennes dotter, men har blivit positivt överraskad.

– En pappa tyckte att uteförskolan var toppen. Barnen får förverkliga sig själva i naturen och leka spännande lekar utan plastleksaker. Grabben trivs och frågade mig ur maten kan smaka så mycket bättre då man äter den utomhus, berättar Aaltonen.

Uteäventyrsgruppen producerar inte heller lika mycket pyssel att ta hem som andra grupper, men fotografier och dagboken som barnen för dokumenterar gruppens förehavanden regelbundet.

– Vi försöker hålla utbildningen rolig men effektiv. Det förutsätter förstås spontanitet och att arbetsparet har en fungerande kemi, säger Aaltonen och Lindström.

Alltid går det förstås inte som man planerat. Då gäller det i stället att improvisera. Personalen måste kunna kasta sig in i situationen och använda sin egen fantasi. I många situationer kan barnens egen nyfikenhet fungera som en nyckel till inlärningen, självklar i enlighet med förskoleundervisningens läroplan.

– Jag vågar påstå att barnen som varit i uteäventyrsgruppen sannolikt är mer självständiga och initiativrika, eftersom de ofta får klara sig på egen hand utan att någon hela tiden säger åt dem vad som skall göras. Det här är ett slags naturens eget hoplop, säger Aaltonen.

Barnens motoriska färdigheter utvecklas på ett helt annat sätt då de hela tiden är i rörelse. Samtidigt utmanar barnen sig själva och sporrar varandra till exempel då det gäller klättrande och balansövningar.

Plötsligt frågar förskoleläraren mig hur många flickor och hur många pojkar det finns i gruppen. Jag har ingen aning, kanske ungefär lika många?

– Vi har nio pojkar och tre flickor i gruppen, men det märker man ju inte, eller hur?

Det stämmer. Här i skogen grejar alla på helt på samma vis, emellanåt med leran i ansiktet.

Men för att återgå till den här måndagens förskoletema. Det är planeterna och solsystemet som står i turen.

Barnen delas raskt in i två grupper, varav den ena pluggar planeternas ordning och den andra målar med fingerfärger på isen. Allt fotas och dokumenteras, men det blir inget bestående spår av det här pysslet.

Innan uppgifterna och mellan dem leker barnen de mest fantasifulla lekarna. De är ekorrar och katter, det fiskas från bergsknallen och samtidigt samlar vissa mat för vintern i boet.

Vad är roligare, att vara här i skogen, på dagisgården eller inne? – Förstås i skogen, skriker alla barnen med en mun då jag frågar var de helst håller till då de är på dagis.

Vad är då roligast här? – Här får man leka och klättra, göra allt möjligt kul, svarar de.

Konceptet påminner i mångt och mycket om svenska ”i ur och skur”. Finlands Svenska Idrotts Skogsmulle-verksamhet utgör en viktig del av uteäventyrsgruppens miljöfostran.

– För min egen del är det en dröm som gått i uppfyllelse då den här gruppen föddes. Jag hoppas vi får fortsätta länge med det här, säger Aaltonen.

I dagsläget finns verksamheten endast på finskspråkigt håll i Pargas, men i och med att fokus allt mer skiftar mot utomhusverksamhet kan det bli aktuellt i framtiden.

– Många har frågat mig om vi haft upp till öronen med besökare som varit intresserade av vår verksamhet, men sanningen är att vi faktiskt inte haft det, säger Aaltonen.

Skolorna har visat ett visst intresse och Aaltonen har bjudits in till bildningsnämndens finskspråkiga sektions möte under våren för att berätta om sina erfarenheter. Dessutom ordnar Havsvinden ett öppet hus-tillfälle den 10 februari då nyfikna kan komma och bekanta sig med hur det hela fungerar.

– Vi börjar dagen som vanligt vid daghemmet kring niotiden och går någonstans i näromgivningen för ett par timmar. I samband med lunchen kommer vi tillbaka hit och man kan kolla in resten av våra utrymmen, säger Aaltonen.

Mikael Heinrichs

050 306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi