Det går bra att kombinera handarbete med språkbad

Finska klubben. Lärare är Sirkka Koivunen och Raija Hautaviita. Foto: Leena Lehtonen.FRK ordnar veckan mot rasism 20–26 mars. Program bl.a. i Pargas bibliotek.

Hej! Hur är det? Det är glada hälsningar och återseenden i Familjehuset Ankaret vid Urnlundsvägen då det blir dags för kvällens handarbetsklubb. Klubben har samlats sedan hösten ett par gånger i månaden och vanligtvis deltar fyra–fem kvinnor. Av dessa kvotflyktingar är de flesta syrier. Raja som är från Marocko, har denna gång med sig sin make, tolken Mustapha Achkir och inom kort kommer också deras son som har varit på en hobby. Många flyktingbarn har hittat idrotten som hobby, bland annat handboll och fotboll.

Ledaren för handarbetsklubben Kristiina Josuttis har varit ledare också för en motsvarande verksamhet som pågåt redan länge inom Daisy Ladies i Åbo.

– Det har visat sig att även om någon inte har tidigare själv handarbetat kommer det fram minnen om hur till exempel mormor stickade eller virkade.

Handarbetsklubben samlas vanligen i Familjehuset Ankaret men ibland även hemma hos deltagarna. I Familjehuset har man ett bra urval garn, stickor och virknålar som man har fått som donation. Man har stickat bland annat fyrkantiga lappar som kan sys ihop till täcken.

Mångsysslaren inom hantverk Kristiina Juvas är vän till en flyktingfamilj. Hon berättar att till exempel i Syrien har kvinnorna stickat, men kanske inte yllesockor, så hon hjälper till när frun i vänfamiljen vill sticka barnsockor. Stickandet i sig går hur bra som helst men det är hälen i sockan som kan vara lite knepig om man är nybörjare.

På plats i stickklubben är även en annan flyktingvän, Keth Sainio. Hon bor granne med sin vän och berättar att hon lär sig arabiska av vännen.

Veckan mot rasism 20-26 mars

Tisdag 21.3 klockan 15–18 öppnas Giles Duleys fotoutställning. Den består av bilder från den tillfälliga flyktingförläggninghen i Nagu vintern 2015-16. Bilderna har lånats av Nagu Rotary till Pargas.

Folkrörelsen Skärgård utan gränser bjuder på syriska smakbitar till kaffe eller te.

Musik med Sauli Luttinen och barnen, sång.

Det är nödvändigt att lära sig språket när man kommer till ett nytt land som ska bli ens nya hemland. I Pargas lär sig flyktingarna i dag finska som första språk. Det finns språkklubbar för damer och herrar och båda samlas en gång i veckan. Lärare för damklubben är Sirkka Koivunen och Raija Hautaviita-von Weymarn medan Sauli Luttinen är lärare för herrgruppen.

Luttinen berättar att man lär ut grammatik, och lär sig genom att diskutera. Det är vänverksamhet, avslappnande men ändå grundligt. I herrarnas grupp deltar vanligen åtta deltagare, även några asylsökande från Nagu.

Ibland kan det vara svårt att koncentrera sig på språk- eller andra studier. Man kan ha hört tråkiga nyheter hemifrån och man vet inte hur släktingar och vänner har det där långt borta.

– Det behövs motivation från båda sidorna, påminner Kristiina Juvas.

– Men det behövs också stunder då man kan göra någonting trevligt tillsammans, påpekar Sauli Luttinen. En sådan stund fick man uppleva i lördags då man var till ÅST för att tillsammans se en föreställning med mentalisten Pete Poskiparta.

Leena Lehtonen

leena.lehtonen@fabsy.fi