Elektronik som fått ett nytt liv

Slit och släng-mentaliteten har lett till att otroliga mängder elektronik åker raka vägen till soptippen – men mycket går att fixa (eller bygga om till något helt annat). Smakprov på detta blir det i Grottan på lördag.

På lördag mellan klockan 16 och 19 bjuder Janne Lindgård och Visa Lahtinen in till befolkningsskyddet Grottan i Pargas där man kan kolla in elektronik som fått ett nytt liv. Det mesta som ställs ut och förevisas är byggt av komponenter och delar som någon annan kasserat.

Det blir blinkande led-lampor, analoga knoppar och rattar, sladdar som går kors och tvärs – och förhoppningsvis ljud som kommer ut ur högtalarna.

Enligt konceptet "gör-det-själv"

Det blir inte någon workshop, så det lönar sig inte att släpa med sina egna grunkor, men under eftermiddagen kan man kolla in vilka skapelser som folk tillverkat av det som någon annan ansett vara elektronikskrot och samla inspiration för egna projekt. Alternativt kan man bara förundra sig över den kreativa ådran som pulserar hos de invigda.

– Tanken är att allt som ställs ut är egenhändigt hopbyggt. Det finns både simplare konstruktioner där en uttjänt leksak med någon liten skavank gjorts om till något helt annat – och mer avancerade syntetisatorer som konstruerats på de mest fantasifulla sätten, berättar Lindgård som själv blev inspirerad av Linda Mannilas workshopar kring elektronik och programmering.

Mannilas företag Make It Finland är också med i andan, men hon är bokad på annat håll på lördag.

Lindgårds installation i samband med Lux Archipelago, där uttjänta apparater ställdes ut, fungerade också som en ögonöppnare.

– Men själv är jag livrädd för allt som har med elektricitet att göra, så därför fick jag lov att bjuda in andra som förstår sig på den biten, skrattar han.

Många bygger hemma

Visa Lahtinen, som har elektroniken både som arbete och som hobby, intygar att det finns en rätt så stor skara folk som, mer eller mindre i det tysta, jobbar med olika spännande och ”udda” projekt där man återanvänder olika komponenter.

– Det finns många som har den här hobbyn, men de är inte alltid så mycket framme. Många grejar med sina projekt hemma, men få människor har chansen att ta del av deras byggen. Därför ville vi få ihop ett slags utställning, där entusiasterna kan visa upp sina kreationer, säger Lahtinen.

Han påpekar att man i dag alltför ofta kasserar elektronik som antingen kunde komma till nytta för någon annan eller som är relativt lätt att reparera.

– Det kan till och med handla om att endast batteriet är slut eller att en lödning gått upp. Saker som är hur lätta som helst att åtgärda, men ändå kastar man bort och skaffar nytt i stället, säger Lahtinen.

Det finns olika inriktningar inom hobbyn, med ”circuit benders” som gärna experimenterar med till exempel barnleksaker och gitarrpedaler, hackers som jobbar med datorer och kod samt makers som bygger nytt av gamla komponenter. Sedan finns det de som bygger saker utgående från Raspberry Pi-kortdatorn eller Arduino-kort.

– Alla de här undergrupperna sysslar i förlängningen med rätt samma saker, men med olika metoder och medel.

Kontakt med radioamatörerna

Radioamatörerna är ett släkte som ofta själva bygger sin utrustning av kasserade delar. Den här gången hade de fått nys om evenemanget via Facebook och arrangörerna hoppas att kontakten till dem blir givande. Också andra är mer än välkomna att ta kontakt.

– Det är, paradoxalt nog, ofta svårt att komma i kontakt med äldre likasinnade, eftersom de inte nödvändigtvis är aktiva på webben eller i sociala medier. Många har sina grejer hemma då klubbrum saknas och man träffas sällan ansikte mot ansikte, konstaterar Lahtinen.

Ofta kan det vara så att flera entusiaster sitter på var sitt håll och saknar en viss komponent, men man kommer aldrig i kontakt med varandra av olika orsaker. Det finns en del facebook-grupper kring temat, men om ingen styr upp verksamheten och håller igång den tenderar den att dö ut efter ett tag.

– Ett annat allmänt problem har att göra med olika format på bild och video, som gör att en viss del av materialet man någon gång i tiden spelat in inte längre går att spela upp. VHS-formatet börjar vara inne på sista valetet och det finns förstås mer udda format som är ännu knepigare, säger Lindgård.

Ett tiotal utställare på lördag

Sammanlagt blir det ett tiotal utställare som har med sig sina skapelser och förevisar dem. Förutom syntar och instrument blir det också cosplay-dräkter med Johanna Heino samt en hel del annat mer visuellt också. För datormekare finns Raspberry Pi, Funi-Fi Midistick och Super Collider representerade.

– Det blir en massa old school-grejer som främst är inriktade på det audiovisuella. Det kan också vara kul för morföräldrarna att komma tillsammans med sina barnbarn som får se vilka grejer som användes ”på morfars tid”, säger Lindgård.

Tillställningen är öppen för alla intresserade och för alla åldrar.

– Man behöver inte något som helst hum om elektronik och ellära eller något annat heller, utan det räcker med ett intresse. Det är fritt fram att ställa frågor och förundra sig över det som ställs ut, vi svarar så gott vi kan. Tillställningen är tvåspråkig, men största delen av terminologin inom elektroniken går förstås på engelska, säger Lahtinen.

– Barn och unga är mer än välkomna, men de allra yngsta kanske bör ha föräldrarna eller någon annan vuxen med sig, påpekar Lindgård.

Under den sista timmen blir det ljudbetonat med Amb(i)ent Evening, då deltagarna tillsammans musicerar med de mackapärer som fortfarande håller ihop i det skedet.

Om intresset finns, kan det någon gång i framtiden bli aktuellt med någon form av workshop. Lahtinen är också öppen för någon form av kurs till exempel i medborgarinstitutets regi framöver. Det är bara att rycka någondera herren i ärmen i det fallet.

Kommentar: Väck din inre ”retronörd” till liv

Undertecknad har en viss förkärlek till allt som har med den klassiska Commodore 64:an att göra. Det finns tre stycken kompletta C64:or undangömda i en stor papplåda med texten ”C64-mausoleum” i ett förrådsutrymme under trappan.

Dessutom finns där ett koboltblått 300/1200 bauds Nokia-modem som det faktiskt i tidernas morgon gick att koppla upp sig mot BBS-tjänster där man faktiskt redan på 1980-talet kunde kommunicera med andra användare i realtid. Den gamla elektriska skrivmaskinen som var ombyggd för att vara kompatibel med C64:an har dock gått hädan. Den tog litet väl mycket utrymme och var ganska otymplig att bära med sig i flyttlasset.

Kanske man borde skaffa sig ytterligare en ny hobby på gamla dar...

Mikael Heinrichs

050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi