Samarbete mellan välfärdsområden och minnesföreningar säkerställer stöd och tjänster för personer med minnessjukdom
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Varje år får 23 000 finländare en minnessjukdomsdiagnos. Totalt lever över 150 000 personer med sjukdomen. Enligt Statistikcentralens befolkningsprognos kommer antalet personer med en minnessjukdom år 2040 att uppgå till nästan 250 000.
En minnessjukdom är en neurologisk sjukdom som utvecklas individuellt. Funktionsförmågan kan förbli god under lång tid, men i takt med att sjukdomen framskrider ökar behovet av stöd och de närståendes roll blir allt viktigare. Just nu görs många nedskärningar i tjänster för personer med minnessjukdom. Enligt Institutet för hälsa och välfärd (THL) har tillgången till hemvård minskat, och det skärs ner på dygnet runt-vård, som är livsviktig i sjukdomens slutskede.
Välfärdsområdets tjänster och stöd från organisationer kompletterar varandra. Ett nära samarbete säkerställer en smidig vardag för personer med minnessjukdom och deras närstående.
Minnesföreningarnas arbete är en viktig del av vårdkedjan för personer med minnessjukdom i alla välfärdsområden. Minnesföreningarnas Minneslotsar erbjuder yrkesmässig handledning och rådgivning med låg tröskel. Många tar kontakt redan när minnesproblem och utmaningar i vardagen väcker oro. Tillsammans görs en bedömning av om det finns anledning att söka sig vidare till utredningar. Efter en diagnos behövs rådgivning och stöd för att hantera sjukdomen samt för olika situationer och förändringar i vardagen. En minnessjukdom påverkar alltid de närstående, och det är viktigt att även stödja deras psykosociala välbefinnande.
Personer med minnessjukdom har rätt att få stöd för att leva med sin sjukdom, men också att fortsätta göra meningsfulla saker, delta i samhället och vara aktiva medborgare. Minnesföreningarna samt Minneslotsarna ordnar öppna och mångsidiga grupper för både de minnessjuka och deras närstående. Att stärka individens egna resurser och minska ensamhet är naturliga uppgifter för medborgarorganisationer. Gruppverksamhet kan särskilt stödja den kognitiva och sociala funktionsförmågan, som påverkas negativt av minnessjukdomen.
Förra året genomfördes 143 000 möten vid Minneslotsarna. Dessutom bedrivs omfattande frivilligverksamhet vid Minnesföreningarna och Minneslotsarna: över tusen frivilliga runtom i landet stödjer personer med minnessjukdom. För att möjliggöra frivilligverksamhet krävs professionell koordinering, utbildning och handledning. Organisationerna är också viktiga samarbetspartners för välfärdsområdena i utvecklingen av tjänster och förmedlingen av information till allmänheten.
Minnesföreningarnas och Minneslotsarnas verksamhet finansieras genom statsbidrag från social- och hälsovårdsministeriet till organisationer inom social- och hälsovården. De totala statsbidragen kommer att minska med en tredjedel de kommande åren. Nedskärningen är kraftig och snabb, och det är sannolikt att den även påverkar arbetet med personer med minnessjukdom redan år 2025. När verksamheten måste minskas ökar trycket på offentliga tjänster, och vissa riskerar att bli helt utan stöd. Att balansera den offentliga ekonomin är viktigt, men besparingar bör inte riktas mot dem som behöver hjälp och stöd allra mest. Besparingar på förebyggande arbete och tidigt stöd riskerar att leda till högre kostnader för dyrare tjänster.
Det finländska välfärdssamhället har länge baserat sig på samarbete mellan den offentliga sektorn, privata aktörer och organisationer. Det är inte värt att rasera en fungerande modell.