Jag föll för åldersstrecket.
Ingen stor förlust vare sig för Partels förvaltningsråd eller för mig själv men en påminnelse om att 70-gränsen närmar sig.
Det är inte alls ovanligt att företag och organisationer har 70 som åldersgräns för sina styrelser och andra organ. Man vill undvika att nån blir kvar av slentrian utan att någon täcks föreslå byte och givetvis vill man garantera kompetens och nytt kunnande i organisationen.
Inom politiken finns det ibland begränsningar i mandatperioden för att garantera nytt blod i ledningen och undvika ett läge där man sitter så länge att man börjar utnyttja sin makt för egen vinning.
Presidenter sitter i allmänhet inte mera än två perioder även om undantag finns på nära håll. Vi känner till de smutsiga knepen – fixa till en ny grundlag eller fuska med valen. I demokratier som Finland och USA går det inte, tacka gudarna för det.
Men, men, varken Biden, Trump eller Niinistö skulle platsa i Partels förvaltningsråd – de är för gamla!
I det här läget, när någon definierat att man är för gammal, får man ta sig en funderare.
När är man egentligen gammal? Hur ska man bete sig som gammal?
Ålder är ju inte matematik och en siffra i personnumret. Ålder är mera en fråga om medicin och om fysisk och andlig kapacitet.
Vi vet att människan som regel lever längre och är friskare än låt oss säga på morfars tid. Pensionsåldern beaktar numera det, vi borde också jobba längre.
Problemet med åldersgränser är att de är så schematiska. Blir man smått deprimerad av att sitta hemma och uggla i väntan på dagens coronastatistik så kan man ju börja tänka på alla yngre släktingar och bekanta som redan trillat av pinnen eller dras med än den ena än den andra krämpan. Med stigande ålder blir de fler och fler.
Men så kan man inte tänka!
Det finns andra ledstjärnor vi kan följa. När IKEA:s Ingvar Kamprad fyllde 90 funderade han på att han eventuellt borde gå ner i halvtidsjobb.
Hela Sveriges Dagny hjälpte andra med datorproblem som 105-åring. ”Man ska inte gamla till sig” sa Dagny.
Det har funnits åtminstone en 100-årig golfare som gjort hole-in-one. I presidentvalet i USA valde man 78-åringen framför 74-åringen. Åtminstone jag var glad över att den äldre vann.
Inom ett par år är man definierad som riskgrupp tillsammans med alla andra 70-plussare. Nånstans måste gränsen dras, så det är väl helt ok att den dras just där.
Men man är ju just så gammal som man känner sig. Det värker lite i tummarna på morgonen och vissa namn är det onödigt att komma ihåg men det är bara tecken på att man är vid liv. Ingen orsak att slå av på takten mer än man själv känner för. Man ska nog också i fortsättningen förbehålla sig rätten att själv avgöra hur gammal man känner sig och när ”bäst före”-datumet infaller.
När våren och ljuset kommer, när vaccinet börjat verka och man kan börja umgås annat än på avstånd är det dags att ta nya tag. Äldre, visa män och kvinnor kommer att behövas också då, precis som alltid.
Folke Öhman
Tidigare stadsdirektör i Pargas
Kommentarer