Alla tiders sämsta?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det är i och för sig ett rätt hypotetiskt scenario att direkt gå in för att såga Piffens ligalag vid fotknölarna om det skulle råka gå så att laget förlorar också lördagens kvalmatch mot HC HIK. Eftersom handbollsligan i likhet med många andra bollsportserier har ett licensförfarande där man också väger upp andra aspekter än de rent idrottsliga kriterierna, finns det en helt reell möjlighet att laget trots allt får spela kvar. Det är nämligen i sista hand handbollförbundet som beviljar klubbarna rätt att ansöka om ligalicens – och inte alls sagt att Hicken är villiga att satsa.
Att etablera sig i högsta serien är ingen helt enkel femma, det har bland annat Real från Helsingfors, Akilles från Borgå, Dynamo Riiihimäki och allra senast Piffen själva bevisat. Det handlar minst om ett treårigt projekt.
Att det tar några säsonger för ett lag från division 1 att etablera sig har samtliga av de tidigare nämnda klubbarna redan bevisat. En titt på Atlas från Vanda kan ses som hoppingivande.
För jämförelsens skull kan man plocka in några siffror från tidigare år. Real: 18 matcher, noll poäng, målskillnaden -253 säsongen 2002–03. Dynamo Riihimäki: 24 matcher, 1 poäng, målskillnaden -266. Inte mycket bättre än Piffens saldo på 18 matcher, noll poäng och -221 och då man räknar med cupförlusten i Vanda i oktober och nederlaget i första kvalmatchen i Hangö blir det noll segrar på 20 tävlingsmatcher.
Särskilt smickrande är det förstås inte, det ska medges. Medan Joni Lindberg snackade upp laget och talade om en plats bland de fyra främsta har andra röster talat för ett mera jordnära och realistiskt förhållningssätt där de egna juniorerna inom ramen för ett treårigt projekt skulle kunna bli etablerade ligaspelare med allt vad det innebär.
Att det tar några säsonger för ett lag från division 1 att etablera sig har samtliga av de tidigare nämnda klubbarna redan bevisat. En titt på Atlas från Vanda kan ses som hoppingivande. Klubben spenderade mitten av 1990-talet och början av 2000-talet som ett bottenlag i FM-serien för att de senaste åren etablera sig som en av utmanarna då det görs upp om de ädlaste medaljerna (med silvret 2011–12 som kronan på verket så här långt).
Publikstödet finns, ivern finns. Nu gäller det att hålla ångan uppe så att föreningens juniorer också framöver har något att sikta mot.
Piffen har trots allt traditioner att falla tillbaka på: fem herrbrons under 80- och 90-talen samt damernas mästerskap 1968 och åtta andra medaljer är fjorton fler än många andra föreningar kommit upp till. Det är bra att komma ihåg.
Mikael Heinrichs 050-306 2004/mikael.heinrichs@fabsy.fi