Är det faktiskt "helt okej"?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
"Även i Pargas", "Just så, nu här också", "Ja, det var väl väntat". Fruktansvärt nedslående att läsa sådana kommentarer på Facebook och i kommentarsfält i anslutning till nyheten om att någon försökt bränna ner kulturhistoriskt värdefulla Norrgård, ett hus som byggdes 1907 där medborgarinstitutet ordnar kurser ännu i fyra månaders tid för barn, pensionärer och andra.
Där det finns vävstolar, gymnastikutrustning och konstredskap som barn och unga, föräldrar och pensionärer, alla vi Pargasbor använder då vi vill lära oss nya saker och ta del av kulturella begivenheter.
Har vi faktiskt kommit så lå(n)gt att det är "helt okej" att någon pyromaniskt lagd går runt mitt i annandagsnatten och tuttar på ett gammalt hus, alldeles bredvid ett ridstall dessutom? Vi tar det hela liksom med en axelryckning, utan att desto mer ens reagera på saken?
"Hur skall vi våga låta våra flickor gå ensamma i stallet då det kommer en massa flyktingar dit?" frågade folk sig då det blev klart att Norrgårds blir mottagningscentral från våren. Jag frågar mig istället hur vi skall våga gå omkring på våra gator då sådana här uppenbarligt hänsynslösa pyromaner ränner fria tillsammans med folk som skjuter skarpa skott genom ämbetshusets (och polisstationens) dörr vid sjutiden på morgonen?
Räcker det faktiskt inte till med att föreningshuset eldades upp? Är det här faktiskt "helt okej"?
Mikael Heinrichs
050 306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi