Är jag en skärgårdsbo eller holmtånt?

Holmtånt har jag iallafall varit sen våren då så gott som alla möten kopplade till förtroendeuppdrag flyttat till olika digitala plattformer. Beskrivande för en holmtånt är väl att jag har upptäckt nya gatukorsningar och affärer nästan varje gång jag har besökt Malmen det senaste halvåret.

För att inte nämna det faktum att jag så gott som helt missade trafikstockningarna vi bergsskärningen vid Kustösundet. Åtminstone är man holmtånt då man tycker att det är ganska skönt då det blir höst och man får vara allt mera ensam då man kör båt på Skärgårdshavet och inte behöv bry sej om väjningsregler för kryssande segelbåtar.

Men vi moderna holmtåntar är till följd av digitaliseringen trots allt lite mer civiliserade jämfört med med tåntar från förr som kom till Malmen bara några gånger om året. Ibland får man faktiskt fortfarande svara på frågor om hur svårt månne vi har haft att komma till Malmen trots att vi har haft förbindelsebåt sen 1987, men lika ofta förundrar det en del att vi kör båt i stort sett så länge det är öppet vatten.

Men är vi då skärgårdsbor fast vi bor i ”gamla” Pargas? Hur besvärliga kommunikationer eller hur tånttig skall man vara för att vara en fullfjärdrar skärgårdsbo? Själv har jag märkt att man kan hävda sin skärgårsbostatus lite olika på olika ställen.

För yrkesbröder från Savolax eller Österbotten verkar det fruktansvärt exotiskt att bara bo på en ö utan fast vägförbindelse, så för dem är det helt otänkbart att man kan driva en mjölkgård på en ö.

För andra åbolänningar är man sen kanske inte lika äkta skärgårdsbo för att Heisala finns i gamla Pargas och vi har relativt när till Malmen och Åbo. Sen kan jag ibland (till vissas förtret) ifrågasätta om man faktist är skärgårdsbo om man bor på en ö bakom färja men med all världens service som kyrka och butik?

Sinnesstämningen skärgårdsbo är svår att beskriva men kanske det är lite frågan om att av princip motsätta sej ändringar i färjtidtabellen eller hävda att allt från väder till politiker var bättre förr i världen.

Så nej jag tycker int sinnesstämningen skärgårdsbo är så värst bra. Men att vara holmtånt kanske är det nya normala nu när vi helst inte ska vare sig resa eller ha verklig kontakt med andra. Som holmtånt kan man med gott samvete hållas hemma och vara ovetandes om trafikarrangemangen på Malmen.

En holmtånt är förmodligen helt tillfreds med att förbindelsebåten är fylld av bilar för att det betyder att man har orsak att på sikt få en bättre tidtabell. Därför har jag börjat undra om skärgårdsbo är en sinnesstämning, medan holmtånt egentligen beskriver oss som både bor och arbetar i skärgården.

Antte Johansson

Heisalabonde