Att tappa ansiktet

Alla har vi väl någon gång försatt oss, eller blivit försatta i en pinsam situation -en situation när vi helst skulle sjunka genom marken eller borde kunna spola tillbaka och ta om det hela.

Den första tanken som slår en är: hur ska jag ta mig ur det här utan att jag eller någon annan i rummet känner sig förnedrad och börjar må dåligt. Som känt är det extra känsligt att undvika att någon behöver tappa ansiktet i Kina och Japan.

De som gjort affärer eller förhandlat i Ost-Asien brukar beskriva hur man måste gå långa omvägar och försöka tolka svaren när motparten inte vill riskera att du tappar ansiktet när de inte accepterar ditt förslag. Alla måste ges en chans att gå rakryggade ut från mötet, alltså med hedern och ansiktet i behåll, oberoende vad resultatet av mötet de facto blir.

Besökte en gång en restaurang i Kina, stadens namn är för krångligt för att jag skulle orka minnas det. En kines uppträdde med ett karaoke-stycke. Olyckligtvis råkade vårt sällskap skratta under hans sång, faktiskt åt något helt annat än karaoke. Det blev mycket pinsamt en stund när kinesen uppfattade att vi skrattat åt honom. Vi retirerade, läget lugnade sig och vi lärde oss något väsentligt om kinesisk kultur. Respekt för andra kulturer och framför allt respekt för andra människor är aldrig fel.

Att tappa ansiktet, eller snarare att försöka att inte tappa ansiktet kan få svåra, ja till och med fruktansvärt tragiska följder. Då talar vi inte om kulturella skillnader utan om liv och död.

Det finns en man som numera tappat ansiktet så totalt att han knappast kan anses ha något ansikte kvar. Likväl försöker han hålla masken. Metoden är att kasta alla som avslöjar mannens rätta ansikte i fängelse eller tysta dem på annat sätt. Samtidigt engageras en hel statsapparat och dess lakejer inom media för att visa upp ett ansikte som vill visa stolthet, mod och klokhet.

Priset för att den mannen tror sig kunna undvika att tappa ansiktet betalar Ukraina varje minut. Analytikerna hävdar ofta att man i de kommande förhandlingarna om Ukrainas framtid måste se till att ingen behöver tappa ansiktet, att parterna kan gå hem med rak rygg. Det tror väl ingen i Ukraina på och inte många andra i den fria världen heller.

Historien kommer att döma mannen som tappade ansiktet inför en hel värld. Det hjälper ändå inte om inte samhället Ryssland öppnas upp inifrån. Endast då han tappar ansiktet inför de egna kan vi förhoppningsvis se en ljusning.

Besökte för många år sedan en släkting, född 1913. Hans första tid med familjen, fem år, gick med i vinterkriget och fortsättningskriget. Vi kom in på världspolitik och han sa: Dom har fått en ny president i Ryssland. Har du sett hans ögon? Dom är falska och elaka, den mannen kommer att bli farlig, tro mig!

Idag förstår jag vad han menade.

Putin -mannen som trodde sig bli Rysslands främsta ansikte i framtidens historieskrivning blev mannen som totalt och oåterkalleligt tappade sitt ansikte.

Folke Öhman

Tidigare stadsdirektör i Pargas