Barnsliga känslor
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Kommer du ihåg hur det kändes som barn? När du inte fick glasspinnen till efterrätt som dina föräldrar lovade dig, då grät du riktiga tårar. På vintern lekte du snöbollskrig med dina vänner och kunde inte sluta skratta. Kommer du ihåg sommarbrisen och den där euforiska känslan av frihet när vårsolen lyste upp jorden och sommaren fortfarande låg framför dig? Kommer du ihåg första gången någon såg dig djupt i ögonen och ditt hjärta bultade så hårt att det ringde i öronen? Kommer du ihåg när du fick nobben och ville sjunka djupt under jorden?
Ju äldre jag blir, desto lugnare och mer realistiskt förhåller jag mig till saker och ting. Idag tycker jag det nästan är lite komiskt och jag skäms aningen för mitt eget barnsliga beteende och tonårens humörsvängningar. Min karaktär har planat ut under åren, även om jag fortfarande kan vara irriterande temperamentsfull ibland. Däremot surar jag inte i timmar och rymmer hemifrån om jag upplever ett litet bakslag. Om mitt lag gör bra ifrån sig i Axos pubfrågesport så blir jag glad, men jag bjuder inte alla på en runda och festar till slutet, jag kör hem för imorgon är det arbetsdag.
Vi vuxna bygger ofta våra beslut på förnuft, istället för känslor. Vi förstår våra egna gränser, vare sig de är fysiska, mentala eller till och med ekonomiska. Livserfarenhet har lärt oss att man inte alltid får som man vill. Att vinna världsmästerskapen i fotboll kräver hårt arbete och en smula talang. Alla kan inte vara miljonärer, om inte statsekonomin störtar ner i ett inflationsomlopp som Tyskland på 1920-talet. Mångas barndomsdrömmar har blivit mer måttliga.
Vi idealiserar lugn och beslutsamhet. En känslig person upplevs ofta som irriterande eller jobbig i exempelvis arbetslivet. Vi lever i fantasin att emotionalitet försvagar prestationen och försvårar, även om det inte ens är sant enligt nutidens kunskap. Detta tänkande vägleder många att hålla sina känslor inombords, att göra lättare val i livet och ibland nöja sig med för lite.
Men samtidigt driver drömmar och passionen att förverkliga dem oss framåt. Människor är starkt kännande djur och vikten av att jaga drömmar för livskvaliteten kan inte underskattas. Alla behöver inte drömma om en klätterresa till Himalaya, men enligt forskning är det hälsosamt att ha rätt mängd engagemang, målsättning och att utmana sig själv.
Livet måste kännas, på gott och ont. Varför leva om vi inte vill njuta av det till fullo? När något tråkigt händer ska du låta dammen brista. Skratt förlänger nödvändigtvis inte livet, men alla vet hur livet smakar när du har fnittrat hela natten med tårar i ögonen. Känslor och att visa dem gör oss unika. Utan känslor skulle livet vara som ett svartvitt landskap utan kontraster. Med deras hjälp blir färgerna levande, och varje ögonblick får sin egen unika ton.
Jaakko Lento
Styrelseledamot i Pargas naturskyddsförening
Översättning: Malin Johansson