Berättelsen om fågeln och mannen

PK
En man med glasögon.
Jaakko Lento
Jaakko Lento
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

För några år sedan avslutade jag en paddlingstur i Tavastland när jag träffade en trevlig änkling. Vårsolen gassade och sanden brände mina fötter när han rodde sin gamla och rangliga båt till stranden. Mannen berättade att han nästan dagligen fiskade i sin hemmasjö. Under fisketurerna matade han en tam kråka som satt på båtens kant och väntade på tillfälliga fiskrens. Under vårt ytliga, men inspirerande samtal såg jag mycket glädje i hans ögon samt lugn och balans i hans handlingar. Han talade om fågeln som sin vän, som fick honom att återvända till sjön dag efter dag.

Mannen hade precis gått i pension när hans fru plötsligt blev sjuk. Deras gemensamma planer lades i byrålådan och glömdes till slut bort när frun gick bort. “Man måste hålla sig i rörelse”, sade gubben och började fiska allt oftare. En dag flög en grå fågel nyfiket runt båten. Redan nästa morgon tog den gäddans inälvor från båtens akter. Dag för dag och steg för steg lärde den sig att lita på den erfarne mannens fiskelycka och generösa servering. Mannen delade sina känslor med kråkan, även om han förstod att fågeln inte brydde sig om “den gamla gubbens prat”. Att säga saker högt lättade dock hans hjärta. Dessa två skapade en unik relation.

Hur skulle du klara dig om du plötsligt blev änka eller änkling? Vissa av oss lyckas övervinna hinder som verkar omöjliga och navigera genom de mörkaste strömmarna. Ibland behövs en psykolog eller stöd från viktiga närstående. I mannens fall i Tavastland kanske en hungrig och sällskaplig kråka lyfte honom bildligt talat och gav honom åtminstone en ny anledning att gå ut och fiska nästa morgon.

I mannens fall i Tavastland kanske en hungrig och sällskaplig kråka lyfte honom bildligt talat och gav honom åtminstone en ny anledning att gå ut och fiska nästa morgon.

Man ska inte underskatta djurens betydelse för människor. Nästan alla av oss har erfarenhet av en hund eller katt som betraktas som en familjemedlem. I vårt hushåll bor också en hund. Under 14 år har vi utvecklat ett starkt band. Även om jag egentligen inte kan prata med min hund och den inte förstår något om sport, kultur, lokalpolitik eller andra mänskliga tankar, känner den av mina känslor och reagerar ofta starkare än människorna omkring mig. Kanske är det just kommunikationssvårigheterna och den reaktiva interaktionen som gör det lätt att skapa en meningsfull relation med en hund eller annat husdjur. Under bekantskapsfasen skapar även en liten framgång i skolningen en positiv gemensam upplevelse. När hunden åldras blir vanor och rutiner vardagliga. Respekt förvandlas till vänskap.

Det finns många åsikter om att tämja och mata vilda djur. Att tämja vargar och hästar för nyttobruk och avla husdjur för mat är en intressant och motsägelsefull del av mänsklighetens historia. Oavsett om de är tama eller vilda kan enskilda djur under rätt omständigheter vara ovärderliga även för människor. Världen känner till tusentals berättelser om vänskap mellan människor och vilda djur: från barn uppfostrade av vargar till Nestori Miikkulainen och den åldrande sälen. Jag har hört talas om människor som fäster sig vid rävar som besöker gården, enskilda småfåglar och snokar.

Kråkans och mannens gemensamma historia började under rätt omständigheter av en slump. Lika gärna kunde fiskaren ha jagat bort fågeln, och den kloka fågeln skulle inte ha skuggat samma båt igen. Den här gången, till bådas lycka, fann kråkan en matautomat och mannen en samtalspartner och ny vän. Även en primitiv relation mellan djur och människa kan hjälpa till att överleva svåra tider eller på annat sätt berika livet.

Jaakko Lento
Författaren är en Skräbbölebo som förundras över världen och styrelsemedlem i Pargas naturskyddsförening
Publicerad: