Brev till mormor

Hej mormor! Vi kom aldrig att träffas, Du och jag. Men jag för vidare Dina gener. Nu liknar jag Dig mer och mer för varje år som går. Jag undrar vad Du hade tyckt om världen vi lever i i dag?

Du överlevde Spanska sjukan. Nu har vi coronaviruset som skördar människoliv, men vi har ändå större chanser att överleva. Två världskrig överlevde du också, men miste en son. Nu krigas det också, men här i Finland har vi än så länge fått leva i fred. Men de krig som nu förs i världen, är kanske ännu grymmare. Världen är annorlunda nu, men ondskan lever kvar.

Vi reser världen runt med ilfart, lovar väderleksrapporterna regniga somrar, då skyndar sig folk att boka resor till Grekland eller andra varma länder. Om vintern åker man till Thailand (Du kanske hade kallat det Siam) Afrika eller Kanarieöarna. Folk är alldeles galna efter sol och värme. Reste Du nånsin någonstans, mormor? Din son var sjöman, kanske berättade han om tropiska nätter i exotiska landskap? Vad längtade Du efter?

Din man väntade sig uppassning, det har mamma berättat. Han satt vid bordet och ropade: ”Fina! Kaffe!”Min mamma var den enda som fick klippa hans mustasch. Det är ungefär vad jag vet om honom. I dag deltar män i hushållsarbetet, de kan laga mat, städa, fylla och tömma diskmaskinen. Jo, mormor, det finns diskmaskiner. De är som små skåp, dit man radar tallrikar, glas och bestick, läger i en fyrkantig liten pressad tvättmedelsbit, så sätter man i gång den, vattnet kommer från vattenledningsrör och så sprutas det runt i en sorts propeller, det värms där i maskinen och resultatet blir faktiskt bra!

Män är också oftast bra på att sköta sina barn. Nuförtiden finns det engångsblöjor och barnmat på burk och kläderna är lätta att klä på, så det gör det ju lättare för dem också. Och pappaledighet. Mammorna ammar nog ofta, men det finns också färdig mjölkblandning i butiken, det är bara att hälla i nappflaska och värma i mikrovågsugnen.Man kan köpa färdig mat också i butiken. Leverlåda, makaronilåda, pizza... ja, pizza är en rätt som kommer från Italien.

Livet i vår tid kan säkert verka krångligt, eller kanske Du tycker att vi har det väldigt lätt? Nå, vi har fått massor av tekniska mojänger som gör många saker lättare, men faktum är att vi har mera bråttom än någonsin. Vi har inte tid, mormor!

Vi måste tänka på så mycket. Utbilda oss, skaffa jobb som ger pengar till hus, bil, saker, apparater. Vi måste arbeta för att få pengar till bil så vi kan ta oss till arbetet som ger oss pengar till ny bil, större hus, mera apparater... Vi måste ha så mycket. Det är vår tids gissel, mormor. Stressen. Hetsen. Ha-begäret. ”Mycky vill ha mer”, sa Din dotter, min mamma.

Många barn i dag vet inte att mjölken kommer från kons spenar, eller att korv görs av grisar som slaktas, styckas och mals. De vet inte att det fanns en tid då barn skidade till skolan om vintrarna, måste lyda vuxna och inte svära, hjälpa till hemma och vara osynliga och tysta. De är mäkta förvånade då de får veta att det inte fanns tv (en apparat med levande bilder), radio, datorer (förlåt, men jag kan inte förklara vad datorer är, bara att de styr våra liv fast vi tror att vi styr dem).

Det är så mycket som är annorlunda. Bra saker och dåliga. Du skulle inte tro Dina ögon om du såg hur Pargas ser ut nu, hur Attu, där du levde hela ditt vuxna liv och fostrade dina barn, ser ut, hur dina barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn lever nu!

Mormor, jag önskar att jag hade fått träffa Dig. Jag önskar att jag hade haft Dig att gå till efter skolan, Du hade kanske stekt plättar, berättat om hur det var då min mamma var liten, sjungit de där lustiga sångerna på främmande språk, tröstat, förstått. Du har alltid fattats mig.

Men om Du såg världen nu, kanske Du bara skulle bli sorgsen. Så vila i frid, älskade mormor.