Då bilfebern smyger sig på
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Min egen bil är en dieselkombi med åtta år på nacken som jag köpte som begagnad för fyra år sedan. Orsaken till att jag skaffade den var att mitt dåvarande jobb innebar minst en resa till Helsingfors i veckan, ibland till och med två eller tre resor. Jag ville spara på bränslekostnaderna.
Med andra ord skaffade jag inte min senaste bil på grund av bilfeber, utan av rent praktiska skäl. Men vad är egentligen bilfeber – och hur får man det? Eller finns det över huvud taget någonting sådant? Är det enbart en urban legend?
Jag har under min livstid ägt ett otal bilar: någon Saab, någon Volkswagen (samt ett par ”bubblor”), en Talbot, ett par Mercedes, en Toyota, en Mazda, ett par Nissan, en BMW, en Opel, en Volvo, en Peugeot, en Citroën, någon Ford, en Dodge och numera kör jag en Renault.
Då jag funderar närmare på saken har jag nog drabbats av bilfeber vid ett par tillfällen. Sen smyger sig faktiskt på. En gång drabbades jag då vi skulle köpa en ny bil åt min dåvarande sambo och en bekant bilförsäljare samtidigt visade mig sin senaste nyinskaffning. Efter det konstaterade jag att jag också vill ha en sådan. Tro det eller inte, men då vi skaffat den nya bilen åt sambon gjorde vi direkt en affär till. Vi skulle köpa en bil, men kom hem med två bilar.
Men var det egentligen en släng av bilfeber? Jag skulle kanske kalla det ett impulsköp istället – ett dyrt sådant. Låt mig se ... Javisst ja, nog hade jag bilfeber en gång.
För några årtionden sedan tillbringade jag en tid i USA då jag hälsade på hos min dåvarande sambo som studerade som stipendiat vid University of Texas. Då fick jag i några veckors tid pröva på att köra en automatväxlad bil.
Då jag återvände hem var det självklart att min dåvarande gamla och rostiga dieselfolkare inte längre duger åt mig. Jag tågade in i bilaffären och sade till den bekanta försäljaren (av begagnade bilar) att jag vill ha en bil som det smakar att köra med! Den gången körde jag hem med försäljarens tidigare bensinmerca – och det var nog bilfeber!
Eller finns det nån annan form av bilfeber? Det lär göra det. Den formen, där man dagarna i ända bläddrar bland bilreklam, surfar på nätet, jämför olika märken och till slut besöker olika bilhandlare och till sist hittar just den modell man vill ha. Sådan bilfeber känner jag inte till. Jag är mera av en impulsiv bilköpare – liksom i många andra hänseenden. Jag tvivlar på att jag är den enda.
Varför skriver jag då om bilfeber, när vi nyligen fått två nya bilar till huset? Kanske just därför.
översättning Mikael Heinrichs