En julhälsning från Sarlinska skolan

Vårt skolhus, som har tjänat befolkningen i flera generationer Pargasbor, kommer att rivas och ersättas med ett annat. När vi nu klär skolhuset i dess juleskrud, och tar fram och synar de grannaste av julpynt, kan vi inte låta bli att hoppas på att vi får ta med oss allt det som är vackrast till det nya skolhuset och den nya skolan.

Julgranens barr står för alla de tusentals elever som genom årtiondena har gått i skolan och som alla på sitt sätt gör en gran till just en gran. Kvistarna som växer ut från stammen representerar de årskurser som vandrat i skolans korridorer och fyllt klassrummen med liv och alla på sitt egna sätt har gjort avtryck.

De färgade julgransdekorationerna i olika storlek, färg och form står för alla de läroämnen som vi läroplan efter läroplan har dekorerat skolgranen med och som ibland kanske har tyngt kvistarna, men som förhoppningsvis oftare har gett glädje och väckt fantasin till liv.

Vi smyckar granen med ett gammaldags flaggband, ett flaggband som påminner oss om såväl vår och vår skolas bakgrund och historia, men även om det sammanhang vi hör till, tolerans och samarbete. Den finaste silvergirlangen binder ihop de olika generationerna till en lång sammanhållande kedja, den symboliserar traditioner och långsiktighet och en stark framtidstro.

Änglarna som hänger på kvistarna symboliserar personalen. En välmående skola börjar med välmående personal. Vi vill att ett nytt skolhus byggs utifrån responsen från den expertis som redan finns i skolan.

Om Pargas väljer att lita på sin skolpersonal, och ta hand om dem som jobbar i skolorna, kommer en fungerande verksamhet i den nya skolan att växa fram på ett naturligt sätt. Krav från yttervärlden i all ära: men lärarna vet bäst vad som fungerar i en skola.

Ge änglarna utrymme att skapa nya rutiner, nya arbetssätt, nya kulturer och nya samarbetsformer utgående från den grund som har skapats genom idogt arbete under årtionden.

För att inte granen skall falla behövs också en stadig fot. Och den foten är den egna enheten. Vi må få ett gemensamt tak med andra skolor, och det är vi mycket glada över.

Men vi vill också fortsättningsvis vara en egen skola, med en egen skolkultur och en egen prägel. Det är först när granen står stadigt som det går att testa grenarna. Annars dimper hela patrasket och smyckandet blir till ingenting.

För att ett ljus skall kunna tändas får det inte blåsa för mycket däromkring. För att en låga skall kunna brinna behöver ljuset lugn och ro. I Pargas har vi länge stoltserat med små klasser och undervisningsgrupper.

Det är säkerligen en av de viktigaste förklaringarna till att elever i Pargasskolor genom tiderna har trivts och mått bra. Ett nytt skolhus skall inte ändra på det. Låt klasser och undervisningsgrupper fortsättningsvis vara små. Låt alla lågor fortsättningsvis brinna. Ge alla ljus möjlighet att tändas.

Runt granen dansar vi allihop. Det enda stället där det går att samlas – alla tillsammans – är en ordentlig gymnastiksal.

Eller vid jul – en vacker festsal. Vad är en skola utan en möjlighet att samlas alla tillsammans? Vad är en julgran utan en gemensam insats, och en gemensam dans?

Längst upp i granen lyser alltid stjärnan. En skola är det som pulserar och håller samhället vid liv. Stjärnan skapar med sin egen lyskraft en möjlighet att förverkliga alla de drömmar och ambitioner som unga människor har.

Satsa på dem! Satsa på framåtanda och nytänk – och ge de unga den vägledning och det stöd de behöver för att få en god start i livet. På så sätt kommer hela Pargas att lysas upp av eldsjälar och stjärnor också i framtiden.

Och när det nya skolhuset är klart och vi tar fram allt det vackra och skall pryda en ny julgran, önskar vi att den nya granen förnimmer en känsla av allt det fina som har varit, men även en vetskap om att kontinuitet och stabilitet är ledord som vi alltid kan luta oss emot även om samhället runt omkring oss förändras.

God jul, önskar några tomtenissar i Sarlinskas ledningsgrupp

Lotta Dammert, Sofia Fröman, Conny Granqvist och Roland Karlsson