En kvinna, fyra getter och ett gäng duvor flyttade till Heisala – djur och distansarbete från ö fungerar utmärkt

Först lät hon hyresannonsen passera. Fyrahundratrettio kvadratmeter för en person lät på tok för mycket.

Låt vara att det med den ena personen skulle flytta med fyra getter och sju duvor. Men ett stort trähus i två våningar med en tomt på över två hektar i skärgården var väl ändå att ta i.

Eller var det? Tanken på den gamla folkskolan på ön Heisala i Pargas skärgård lämnade inte familjehandledaren Johanna Luoma i fred.

Pojken hade flyttat hemifrån och Luoma satt kvar i det gemensamma hemmet i Sagu. Det var fortfarande hem, men ett tomt hem, och tiden kändes mogen för något nytt, eget och inspirerande.

Först flyttade Luoma in i sin verkstad i Sagu men när Heisala-annonsen dök upp på våren 2023 fattade Luoma beslutet att bryta upp.

Sommartid är Heisala en ö med tiotals bosatta. Vintertid är det en ö utan gatubelysning och färre än 20 invånare.

Heisala folkskola

Akseli, Ellabella, Helliina och Artturi har en egen liten ladugård på den forna skolgården och duvorna bor i en lekstuga på gården. Själv har hon sju sovrum, ett stort kök och en sal som badar i ljus från stora fönster. Två kakelugnar värmer den stora salen och i köket står en ståtlig vedspis.

Det är enkelt inrett med begagnat och personligt som samsas i en balanserad mix av färger, handbroderade borddukar, gamla burkar, egna tavlor, vänners tavlor och tavlor från tiden då huset fylldes av barn från Heisala och närbelägna holmar.

Vi lever i en tid då det självklara verkar vara att man ska utnyttja allt till max och gärna göra pengar på allt. Men jag tänker inte så. Det här är mitt hem och jag vill att det så förblir.

Luoma är socionom (YH) och jobbar som familjehandledare för fosterfamiljer. Jobbet förutsätter en del pendlande till Åbokontoret men mycket går också att sköta på distans.

– När jag måste åka in till fastlandet försöker jag sköta så många ärenden som möjligt under en dag. På förbindelsebåten tillbaka till ön brukar jag känna hur alla ljuden och vimlet av människor rinner av mig.

Som en bisyssla erbjuder Luoma vandringar med getter och rum åt människor som behöver dra sig tillbaka för att skriva.

– En gång tog jag också emot ett bänd som ville dra sig tillbaka och träna tillsammans, berättar Luoma. Och en grupp väninnor som gillar att spela kort och äta gott har också varit gäster.

Någon spirande businessidé talar vi ändå inte om och tanken på att utvidga, utveckla och till exempel öppna ett regelrätt B&B i den gamla skolan känns främmande.

– Vi lever i en tid då det självklara verkar vara att man ska utnyttja allt till max och gärna göra pengar på allt. Men jag tänker inte så. Det här är mitt hem och jag vill att det så förblir.

Den gamla skolan hyrs ut av öns mjölkgård och Luoma är nöjd med att bo på hyra istället för att äga.

Hur känns det att bo här?

– Det känns bra. Jag tror inte att alla trivs med att bo på en ö. För en del är det viktigt att kunna ta sig till exempel till en butik när helst andan faller på. För mig är det tvärtom. Jag tycker om att vara tvungen att anpassa mig till färjans tidtabell. Och jag älskar tystnaden, lugnet och naturen, säger Luoma.

Akseli, Ellabella, Helliina och Artturi verkar dela mattes syn på tillvaron. När Luoma kallar på djuren för en promenad ner till bryggan är det fyra ivriga pälsar som kommer trippande.

Man måste hitta sin egen grej och våga lita på att livet bär.

Luoma marknadsför varken möjligheten att skriva på skolan eller vandra med getterna. Men ryktet har spridit sig och många har redan tagit färjan till Heisala, blivit mötta av Johanna och getterna och vandrat med Johanna och djuren.

På vilket sätt är det annorlunda att promenera med getter än att göra det utan getter?

– Djuren fungerar ofta som en brygga mellan människor. När vi börjar promenera är vi ju helt främmande för varandra men det gemensamma intresset för djuren gör att det är lätt att prata. Ibland blir det bara en trevlig gemensam promenad men ibland kan det också uppstå djupa och förtroliga samtal.

Det är snart höst och om någon månad kommer de första snöflingorna att dala ner över skolan. Då gör Luoma som hon gjorde i fjol: Stänger övre våningen och flyttar ner i köket. Där sover hon i en pinnsoffa och eldar i stora salens kakelugnar bara till veckoslut och semesterdagar.

– På fredagarna börjar jag elda i kakelugnarna. Sent på kvällen stänger jag spjällen och knäpper på värmeelementen i salen. Att sedan slå upp dörrarna till salen på lördagsmorgonen och känna hur värmen väller emot en är härligt, säger Luoma.

Hennes dröm var att bo nära naturen, ha getter och duvor.

– Jag tror att om man en gång ryckt sig loss från invanda mönster och föreställningar om hur man ”borde” leva så är man friare än tidigare att förverkliga de drömmar man har. Min dröm var att bo någonstans så att jag kan ha djur. Man måste hitta sin egen grej och våga lita på att livet bär.