En resa genom fransk graviditet

”Är det en liten bebis där inne? Det är väl på sin plats att gratulera? Grattis, vad fint men kom ihåg att inte äta för mycket för kilona är svåra att bli av med efteråt! Jag antar att Madame kommer på blodprov för att ni är gravid - en eller två månader? Jasså, sex månader, vilken liten mage!”

Då babybulan ploppar ut är detta bland annat vad man får höra av fransmän. Alla vill ge råd, alla vill berätta om sina erfarenheter, till och med kassatanten i matbutiken: ”Hur mår lilla gullet? När var det beräknade datumet nu igen?” Frågorna och funderingarna är många. Ingen vågar röra magen men alla förundras, börjar le i smyg, sneglar försiktigt för att få en extra glimt av magen. Okända men dock en aning bekanta människor frågar privata frågor, är smått oroliga för en, önskar en lycka till. De blivande föräldrarna eller kanske mera själva bebisen får små presenter redan före födseln. Äldre tanter eller mammor hämtar mat eller något smått och gott att äta: ”Så att du orkar bra igenom dagen, ma chérie”.

Då babybulan ploppar ut är detta bland annat vad man får höra av fransmän. Alla vill ge råd, alla vill berätta om sina erfarenheter, till och med kassatanten i matbutiken: ”Hur mår lilla gullet?

I Frankrike finns det ingen rådgivning utan graviditeten sköts av sjukhuset som man valt att föda i eller sedan via privata barnmorskor – eller både och. Fransmän kan ibland vara mycket fräcka men förunderligt nog finns det bara mycket trevliga och omtänksamma barnmorskor. Det är som om alla vänliga människor hamnat inom en och samma bransch. Det kunde inte kännas bättre och tryggare att vara i så snälla och förstående händer. Barnmorskorna kommer ihåg ens uppgifter, till exempel vilken vecka man är i, fast man bara träffats ett par gånger.

I Frankrike får man ingen mammalåda, men staten ger en en sorts ”födelsepeng” baserad på hur mycket man förtjänat det föregående året. Olika bränd marknadsför onödiga produkter för att få de blivande föräldrarna att glömma basprodukterna. Det finns dock även mycket populära märken såsom YOYO, som har skapat ihopvikbara och justerbara barnvagnar från 0+ till 4-års åldern. De blir så små att de ryms in i kabinen i flyget! Det finns många olika färger av denna kärra: svart, beige, blå, grön… Man ser av dem dagligen på gatorna i Paris.

Här är det ganska ovanligt att kvinnor ammar mer än ett par månader. Amning rekommenderas starkt av sjukhuspersonalen och barnmorskorna. På väggen affischeras och hyllas länder som Danmark och Sverige som har över 90% ammande kvinnor efter födseln och som ännu fortsätter att amma efter sex månader. Frankrike med sina grannländer är inte lika entusiastiska vad som kommer till amning. Jag tror att jag aldrig ens sett en kvinna amma på allmänna platser i Paris. Istället föredrar fransmän pulvermjölk. Matbutikernas hyllor är fyllda av runda burkar, en efter en bara färggrannare än den föregående. Alla burkar innehåller nästan helt och hållet samma ingredienser, det enda som skiljer dem åt är att det på vissa av burkarna står ”eco” eller att de är för en viss ålder, för att inte tala om prisskillnaderna! Något annat som fransmännen tycker om att framhäva är ”hud mot hud-metoden”: Det finns inget bättre och det ska man göra så ofta som möjligt de första dagarna och veckorna efter att barnet fötts. Detta pratar man bland annat om på en av de mer eller mindre obligatoriska prepkurserna inför födseln. Man tar upp teman som mat, föroreningar, kosmetik, nyföddas behov, amning, olika födelsemetoder (naturlig födelse, kejsarsnitt, komplikationer…), hemkomsten och de första dagarna med babyn, postpartum, etc…

Efter att barnet fötts, har man fem dagar på sig att deklarera det officiellt. Annars blir det pappersstrul, något som man gärna undviker i detta land. Ens barnmorska kommer på hembesök senast två dagar efter att man kommit hem. Varje barnmorska har sitt ”arrondissement” och åker inte gärna utanför det. Varje land har sina vanor, regler och synpunkter. Så spännande!