Erfarenheter av bokmässan

Senaste veckoslut ordnades Åbo bokmässa för 23 gången. För mig var det här den tredje bokmässan i rad.

Även om bokmässornas koncept har förblivit detsamma, har mina personliga erfarenheter av att vara mässbesökare förändrats för varje år.

På den första bokmässan jag besökte var böcker verkligen inte i någon huvudroll. Bokmässan var då snarast ett nödvändigt ont för att komma till matmässan, där man bland annat kunde köpa meterslaktrits.

Jag tror inte en enda bok kom med hem.

På min andra bokmässa hade jag redan upptäckt att här säljer man grejer, inte minst böcker. Jag lyssnade på några anföranden om finländsk litteratur, och dess framtid, och jag travade plikttroget igenom hallarna.

Eftersom jag tillbringade så mycket tid bland böckerna under fjolårets mässa, missade jag matmässan helt och hållet.

När jag for hem hade jag köpt ett par böcker och någon film.

På årets bokmässa hade jag lärt mig lägga upp min tidsanvändning bättre.

Jag visste på förhand vilka böcker jag var ute efter, och vilka publika föreläsningar jag ville ta del av.

Alla böcker/filmer/serietidningar som jag köpte kostade fem euro styck, för vid det här laget visste jag också att det i huvudsak endast lönar sig att köpa erbjudanden på bokmässor.

Det blev åtta böcker, tre filmer och två serietidningar.

Mitt läsintresse har alltid sporrats av mina föräldrar, som anser att böcker oftast är välinvesterade pengar.

Paraisten lukio ger sina studerande möjligheten att gå gratis på Åbo bokmässa.

Dessa två faktorer har påverkat mitt läsintresse positivt, och det är jag tacksam för.

Läsandet är ett intresse som passar för alla, tycker jag, och dessutom ett intresse som inte kan ersättas med någonting annat.