Farmorstankar under kvällspromenaden

Hundägare måste ut, också på kvällen. Kvällar är väldigt olika. Själv är en också olika varje kväll.

Hunden beter sig olika, beroende på vilka dofter där dallrar i luften. Jag känner mig ibland skönt avslappnad då jag går längs promenadvägen, ibland är jag irriterad, trött, har ont i knäet eller så tycker jag det är bara skönt att vara ute.

En sån där avslappnad kväll tycker jag att livet är ganska okej och det stör mig inte det minsta att bilar accelererar och bränner gummi och att små pojkar kör mopo på bakhjulen och utan körljus och ljuddämpare, aggressivt och med dödsförakt överallt. Fast, om jag hade en motorcykel, och om jag kunde köra en sån, så skulle jag kanske också tycka det var kul att gasa lite extra på den långa rakan. Men jag är ju redan farmor, så jag måste ju i alla fall låtsas att jag gör vettigare saker.

Nu åker farmödrarna utomlands minst en gång per år, botoxar läpparna och har piercingar i naveln.

Förr i världen var man mycket gammal då man var farmor. Med hatt, handväska, bruna strumpor och präktiga skor. Kloka var dom, och ena hejare på saftning, syltning och plättstekning. Dom hade tallsåpedoftande trasmattor, som dom själva vävt, på dom skurade golven, spetsgardiner, rutiga borddukar och manglade lakan. Dom stickade strumpor, vantar, mössor och tjocka tröjor, sen stoppade dom trasiga sockor, lappade och lagade och tog tillvara. Dom sydde små kläder till barnbarnen och ännu mindre kläder till barnbarnens dockor, lyssnade på En gåva i toner och löste korsord. Dom gick i bastu en gång i veckan, lade papiljotter i håret och bjöd på bastukaffe med nybakade bullar åt lilla Gubben Farfar. Sen dog dom och begravningskaffet var påkostat.

Nu åker farmödrarna utomlands minst en gång per år, botoxar läpparna och har piercingar i naveln. Dom köper kläder på H&M, byter ut farfar mot nån dom träffat på Tinder. Dom hinner inte baka och yllesockor sticks. Saft dricker inte farmor, hon dricker rosévin, för det är inne nu i Europa och sylt passar inte ihop med LCHF. Farmödrar går på Spa och relaxar. Dom har stilettklackar och chattar med sina kompisar och barnbarnen på Facebook eller Whatsapp, vissa kör med Snapchat. Dom har hårförlängning och lösögonfransar, push up behå, push up strumpbyxor och bodyshaper. Om dom nu inte gått på gym, förstås. Gungstolen och trasmattorna åkte ut, för dom duger inte åt Feng Shui, inte Shabby Chic heller.

Sjutti is the new femti.

Såna tankar fyller den här farmoderns huvud på skymningspromenaden. Jag kan väl räkna mig som en mittemellanfarmor, har inga piercingar eller plutläppar, avskyr push up whatever och föredrar Marimekko (i reatider, alltså) och Gudrun Sjödén. Och ibland kunde jag vrida nacken av dom där förbenade motoristynglena som ylar med motorn i grannskapet. Ibland vill jag skruva ner volymen på radion, däremellan springer jag på Ruisrock och sminkar ögonen nästan som Michael Monroe. Men jag har nog svårt att acceptera att det finns gitarrister som är skickligare än Jimi Hendrix ...

För mig är sextitre the new nineteen.

Skini Lindgård