Föreningskraft

Våren är inte bara flyttfåglarnas och tussilagons, blåsippornas, gullvivornas och de vitspräckliga hararnas tid. Lika säkert som att haren ska lägga av sig vinterpälsen och den blomstertid nu komma, dyker ett annat omisskännligt vårtecken upp, vecka efter vecka, i denna tidnings spalter: årsmötesannonserna. Med hundratals föreningar på orten ska det också hållas hundratals årsmöten och vårstämmor och allt vad de kan tänkas heta i stadgarna. Stadgarna är A och O när det är dags för årsmöte. Och det är ju bra det, för annars skulle de snart vara bortglömda helt och hållet.

Så dyker de sedan upp, på utannonserad tid och plats, de plikttrogna föreningsmedlemmar som brukar komma. De som inte brukar komma, de kommer inte. Aldrig. Det står inte i stadgarna, men det är så. Det är mycket med årsmöten som bara är så – så som det alltid är.

Finns det förslag till mötesordförande? Svar: sittande. Bifall från höger och vänster: understödes! Kommentar från en gammal räv: personval behöver inte understödas. Viceordförande för mötet? Samma visa. Samma kommentar av den gamla räven. Sekreterare? Till och med den gamla räven ger sig. Borde vi inte börja med kaffe? Protokolljusterarna kan fungera som rösträknare. Det blir ändå ingen omröstning. Inte i år heller. Stadgeenliga ärenden på föredragningslistan, ingen har skickat in något annat ärende. Som vanligt.

Årsmötet har sin stadgeenliga liturgi. Fjolåret skall summeras, bokslut fastställas, ansvarsfrihet beviljas de redovisningsskyldiga. Borde styrelsen gå ut? Blir det alls någon kvar att fortsätta mötet om styrelsen går ut? Mera kaffe. Ny revisor skall kanske väljas – eller är det verksamhetsgranskare det heter? Det skulle behövas nya förmågor i styrelsen. Vem ska ta över som ordförande? Det är en orsak att skippa dessa möten – då slipper man bli vald till en massa saker!

När jag skrev min förra kolumn hyllade jag föreningskraften i skärgårdsstaden, den stora betydelse den haft för samhällsutvecklingen under det förra seklet. Den som besöker en förenings årsmöte i dag funderar nog hur det riktigt står till med denna föreningskraft. Men uppslutningen på årsmötet är tack och lov inte ett mått på föreningens välmående och livskraft. Det stora flertalet som söker sig till föreningslivet gör det inte för att sitta på årsmöten. Det viktiga är vad man gör i själva verksamheten.

Men visst är årsmöten också viktiga och skulle nog förtjäna ett lite större intresse från medlemskårens sida. På årsmötet skrivs ett stycke föreningshistoria, varje gång, på stadgeenligt sätt. Där formuleras ramarna och riktlinjerna för verksamheten. Där står styrelsen till svars för hur väl man lyckats föra föreningen i den utstakade riktningen. Och för dem som sitter i styrelsen och drar det tunga lasset känns det faktiskt mer värdefullt och inspirerande, när det dyker upp folk på möte, när medlemmar visar intresse för hela föreningens väl och ve. Och visst kan det vara lika värdefullt och inspirerande för den enskilda medlemmen att gå på årsmöte och bli delaktig i beslutsfattandet för en dag. Eller en halvtimme. Sällan räcker det längre. Det bara är så.

Andreas von Bergmann

Ordförande för Pargas IF

föreningsaktiv