Från Pargas till Hollywood?

Filmmakaren Rolf Lindbloms senaste webbserie deltar i många tävlingar – och i april kan det bli en resa till Hollywood.

Viking Films är ett filmbolag som grundades för ungefär fyra–fem år sedan av Pargasbon Rolf Lindblom efter att han följt med barndomskompisen Marcus Häggs karriär inom filmbranschen på ett nära håll. Hägg har studerat branschen i Tyskland och regisserade sin första långfilm Tappava talvi 2013. På senare tid har han dock blivit mera känd som skådespelare – och har bland annat en roll i den kommande filmen Finlands roligaste man (Suomen hauskin mies) som får sin premiär i mars.

– Vi gjorde tidigare en hel del galna grejer med Marcus då de första VHS-kamerorna kom och det egna intresset för filmbranschen kom nog igång tack vare honom. Vi har också gjort en del reklamfilmer tillsammans, säger Lindblom.

Lindbloms första större kortfilmsprojekt var filmen Awakening (Excitatio) som utkom 2016 och för tillfället håller han på att färdigställa de två sista avsnitten av uppföljarserien End Unsung som publicerats på webben.

Awakening deltog i ett trettiotal olika filmfestivaler och har samlat på sig en hel del positiv feedback – och priser.

– Vi beslöt oss med en kompis för att spela in en kortfilm under en veckas tid och sedan klippte jag ihop den till en helhet. Jag ville testa hur den togs emot och det gick ju riktigt bra, konstaterar Lindblom om kortfilmen.

Han anmälde filmen till ett hundratal olika kortfilmsfestivaler och kom med på ungefär trettio av dem.

– Det är en riktigt bra procent, eftersom en bra film oftast kommer med i ungefär en av fem festivaler de anmäls till. Jag är riktigt nöjd med att ha lyckats bättre än så. Redan att komma med är ofta en prestation i sig.

Lindblom gör film helt och hållet på egen bekostnad och har aldrig ens tänkt tanken om att ansöka om något understöd.

– Men visst är det här en dyr hobby, det kan man inte slingra sig ifrån. Det senaste projektet med End Unsung har jag anmält till ett femtiotal festivaler och det kostar alltid att anmäla sig oberoende om man kommer med i det officiella programmet eller inte, säger han.

Han är också fullständigt självlärd inom filmkonsten och konstaterar att det enda sättet att lära sig är att göra – och göra om. Genom att vara observant lär man sig överraskande mycket om själva grundjobbet och kan finslipa det egna kunnandet med att själv pröva på olika saker och se vad som fungerar.

– De här filmfestivalerna jag deltagit i är inga enorma festivaler som delar ut prischeckar på tiotusentals euro, utan små evenemang. Det man oftast får med sig är festivalens logotyp som man kan ha med i marknadsföringsmaterialet, inte mycket annat.

Med god tur kommer man som sagt med i det officiella festivalprogrammet och har man möjlighet att vara på plats ökar chanserna att klara sig. Dessutom har man möjlighet att knyta värdefulla kontakter för framtiden.

Lindblom föredrar de mindre festivalerna också eftersom större festivaler oftast kan ha en viss politisk marschordning bakom kulisserna.

– Evenemang som uttryckligen lägger fokus på webbserier med manuskript har det dykt upp allt flera av under de senaste fem-sex åren. En delorsak till det är förstås att utrustningen har sjunkit i pris och att rätt många faktiskt har möjligheten att delta. Det är istället kunnandet som avgör.

Hollyweb-festivalen i Los Angeles hör till de största och mest prestigefyllda inom genren och Lindblom överväger som bäst att åka till Hollywood för några dagar i april.

– Festivalen har också proffsdagar för filmmakare och blir som ett slags branschmässa där man kan träffa folk och nätverka.

– Visst låter det ganska häftigt då man säger att man åker från Pargas till Hollywood med sin film, men sist och slutligen är det inte så sannolikt att man får så mycket konkret med sig hem. Men man vet aldrig, säger Lindblom.

Ett exempel på konkreta saker som nätverkandet fört med sig för honom är samarbetet med den österrikiska kompositören Felix Marks som Lindblom träffade på en festival i New York för några år sedan. Han har komponerat en del musik till End Unsung.

Lindblom samarbetar också med Maria Byskata som gör musik under artistnamnet Lily-eM. Hon medverkar i några avsnitt av End Unsung och Lindblom har i sin tur gjort musikvideon åt henne.

En stor del av de skådespelare som Lindblom använder sig av är amatörer, men det finns också några verkliga fullblodsproffs med i bilden. Ett exempel är schweiziska skådespelerskan Barbara Terpoorten, som har en av de bärande rollerna i den populäraste tv-serien i Schweiz, Der Bestatter. Den finns för övrigt också på Netflix under namnet The Undertaker.

– Hon och hennes man Siegfrid är bekanta till både mig och Marcus och de brukar ofta besöka Finland kring jul. I december spelade vi in ett avsnitt av End Unsung tillsammans med dem i befolkningsskyddet.

Alla inspelningar för End Unsung är gjorda i Pargas, vilket gör att den med god lokalkännedom kan känna igen sig rätt bra i omgivningen.

Lindblom tror att framtiden är ljus för just denna typ av episodisk kortfilm på nätet.

– Jag är övertygad om att också större aktörer som Netflix kommer att börja plocka in den här typens serier i sitt utbud. Vad beträffar scifi som genre har jag också lekt med tanken att händelser längre fram i serien skulle kunna påverka tidigare avsnitt, på webben är det ju lätt att ladda upp ett omarbetat avsnitt i efterhand.

Den största utmaningen för Lindblom är trots allt att få synlighet för den egna produktionen.

– Det finns massor av alldeles fantastiskt material till exempel i Vimeo som ingen någonsin ens hört om. Via festivalerna kan man knyta kontakter som kan hjälpa en på traven i och med att alla är på samma startlinje där. Ingen frågar efter vilken formell utbildning man har, utan det är slutresultatet som avgör.

Varför fascinerar just scifin som genre dig?

– Jag tittar själv en hel del på scifi, både bra och dålig sådan. Det är i grund och botten en fråga om eskapism, att komma bort från den egna vardagen. Jag tycker att det saknas en dyster scifiserie för vuxna i utbudet i dag, många av de existerande serierna försöker tvångsmata tittaren med någon viss ideologi.

För tillfället återstår två avsnitt av första säsongen av End Unsung. Båda är för tillfället under bearbetning.

– Jag vet inte ännu om jag kommer att göra någon form av fortsättning på den eller inte, det återstår att se.

Enligt Lindblom borde Pargas satsa på att skapa en egen tv-serie, kanske inom genren scandinavian noir som visat sig ytterst populär.

– Men man kunde förstås förverkliga det hela med en hel del mera mystik. Det skulle kunna ge både stans kultur- och turismsektorer ett nytt lyft och något unikt att marknadsföra sig med, visionerar Lindblom.

De publicerade avsnitten av End Unsung kan ses på Vimeo eller via projektets webbplats.

Mikael Heinrichs

050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi