"Här är tryggt och fint att vara"

– Välkommen, vi är så glada att se dig igen, hälsar familjen Dalleh när flyktingkoordinatorn Gudrun Degerth stiger in i deras tambur.

– Och vi är så tacksamma över att vara här, säger fyrabarnspappan Rami Dalleh.

Familjen har nu bott i Pargas en vecka.  De har gjort sina första utfärder till mataffärer, hälsocentral och barnrådgivning, men många praktiska frågor återstår. Frågorna till Degerth är många och utan tolken Sohad Abdulrahim skulle konversationen inte lyckas – inte intervjun heller.

Hur var det med barnkärran, frågar Gudrun dem, har Sidra redan fått åka i den?

– Javisst, egentligen ville också Rima prova, det var så populärt, säger mamman i familjen, Feryal Dalleh.

De äldre barnen heter Haifa och Mustafa, och de är 11 och 10 år gamla.  Den här familjen har haft fem barn, yngsta flickans, Sidras, tvillingbror dog i cancer.

Det finns mycket sorg i rösten på pappan Rami Dalleh då han berättar om tragedierna de senaste åren.

Två av hans bröder har dött i kriget i Syrien, han har själv fängslats och misshandlats. Men han släpptes och kom fram till att familjen måste fly.

Den cancersjuka pojken fördes till sjukhus i grannlandet Libanon i stället och familjen följde efter. Men livet i flyktingläger i Syrien är inte heller enkelt.

– Beskedet om att vi får komma till Finland kom för ett par månader sen. Nu när vi är här kan jag säga att ingenting har varit överdrivet, Finland är precis så bra som man har lovat oss.  Men även om vi är här, är våra tankar i Syrien,

När vi träffas får familjen Dalleh också besök av familjen Sorki.  Den består av Mohamad Sorki och Alia Blad, samt deras snart 3-åriga son Qosai. Mohamads syster Nour Sorki bor tillsammans med dem.

Också Mohamad Sorki har varit fängslad i Syrien och hans situation var extra knepig på grund av att Sorkis är kurder.

– Men folk fängslas, förs under jord och misshandlas också helt utan någon egentlig orsak. Vissa torteras så svårt att de aldrig blir sig själva igen.

Båda familjerna bor nu i Tennby i Pargas. Efter årsskiftet börjar en grundkurs i finska för föräldrarna och barnen ska gå i skola och daghem.

Först av allt är målet att lära sig finska.

– Sen vill vi jobba, säger Mohamad Sorki och Rami Dalleh.

– Och utbilda oss vidare, säger Mohamads syster Nour Sorki, som liksom hans fru Alia är unga och ivriga på att lära sig det nya hemlandets språk och vanor.

Mohamad Sorki är snickare men har också jobbat som taxichaufför och Alia är utbildad frisörska. I Syrien har Feryal Dalleh varit hemma med barnen, medan Rami har jobbat med byggen, hans jobb var slipning och rappning av innerväggar i bostäder.

Nu väntar skolbänken och finskakurser, men också hobbyer och föreningsliv kan rota familjerna på orten. Enligt flyktingkoordinator Gudrun Degerth har hjälpviljan  varit stor.

– Också föreningar har tagit kontakt med mig. Till exempel vill fiskarförbundet i vår bjuda er med på en fisketur och Piffen, som är en idrottsförening med bred verksamhet, har också tagit kontakt. Det finns säkert också någon lämplig idrottsform för er, förklarar hon via tolken.

Finns det nåt gym här, frågar Alia Blad.

– Javisst, det finns det också, svara Degerth och berättar vidare.

– Vi tycker alla är så vänliga och vi har blivit väl emottagna, säger Rami Dalleh.

Frun Feryal vet vad som är nästa steg:

– Nu ser vi framåt och önskar våra barn en tryggare och bättre framtid.