Hemma hos Heidi möts historia och hållbarhet

I Skärmola bor Heidi Salviander-Wahe tillsammans med sin familj i ett hus som är byggt på 1800-talet. I renoveringen av huset har hon använt nästan bara återvinningsmaterial.

Heidi Salviander-Wahes ljusgula hus såg riktigt hemtrevligt ut mitt bland grönskan då PK var på besök. Huset är byggt i mitten av 1800-talet, men man vet inte exakt vilket år. Huset har blivit utvidgat åtminstone tre gånger och den äldsta delen är stugan, där man nu har köket.

Heidi berättar att hon är från början från Åbo, men har flyttat till Pargas för ungefär 18 år sedan.

– Vi har en stuga i Attu, så jag har varit mycket i Pargas, berättar hon.

Huset har hon köpt 2017. Det var helt av slumpen som hon och hennes man hittade det, och man hann inte ens göra en försäljningsannons av huset innan de köpt det.

– Min man jobbade med grävskopa på en åker bredvid huset, berättar Heidi.

Han hörde då att huset skulle säljas, och de bestämde sig för att köpa det, då de sökt efter den sortens hus.

Genast under det första året behövde de göra en grundlig renovering av stugdelen, då hästmyrorna hade förstört stockar där. Hästmyror är ett vanligt problem i gamla hus, då de kan äta och förstöra stockarna. Om det går så, behöver man byta ut dem. I stugan bytte man ungefär 30 till 40 meter stockar. Man behöver också byta dem i andra delar av huset, men där är det inte lika akut.

Heidi berättar att det är lättare att förstå sig på gamla hus än nya.

– De är byggda med enkla verktyg, så det är lättare att renovera än i nya hus, där det kan bli mer komplicerat.

Då de renoverat huset, har det nästan bara använts återvunnet material och väggarnas ytmaterial är till exempel lera, tidningar och lumppapper. De har bland annat målats med äggoljetempera.

– Nuförtiden far det så mycket användbara saker rakt till soptippen, säger Heidi.

Enligt Heidi var det inte svårare att renovera med återvunnet material än det skulle ha varit med nya, det krävde bara att man satte sig in i saken lite mer. Vissa material kan man också göra själv, som till exempel klister kan göras av mjöl, så kommer man billigt undan.

– I stort sett brukar man komma billigare undan med äldre hus än nya, om man inte försöker göra dem till nya, berättar Heidi.

En del av husets möbler har redan funnits där färdigt då Heidis familj flyttade in och andra har man fått av vänner då de har flyttat och behövt bli av med saker. Heidi har också själv byggt en säng till sin dotter. Vissa hushållsapparater så som kylskåp har de ändå köpt som nya.

På vissa väggar finns de ursprungliga tapeterna, som i det stora vardagsrummet där väggen pryds av lila, blommiga tapeter.

– De gamla tapeterna gör att huset är historiskt sett värdefullt, berättar Heidi.

Heidi är också aktiv i Curatio, som är Åbolands byggnadsvårdsförening. Hon hittade föreningen då hon sökte jobb hos dem som verksamhetsledare. Numera är hon inte längre verksamhetsledare utan har fortsatt som föreningens projektansvariga.

– Jag jobbar nu på en byggarbetsplats i skärgården så på samma gång hinner jag inte vara verksamhetsledare, berättar Heidi.

Curatios nuvarande verksamhetsledare är Marcus Lepola.

Curatio har nu ett pilotprojekt med Sydvästra Finlands Avfallsservice. Man får lämna bland annat dörrar och fönster på Toppå, och Curatio kan då finansiera sin verksamhet genom att sälja dessa återvunna byggnadselement.

Curatio erbjuder rådgivning och håller också kurser om att restaurera gamla byggnader. Man kan också få tips om renoveringsföretag som respekterar gamla hus. Curatio återvinner också gammalt material, som man kan komma och titta på enligt överenskommelse i Mokullas reservdelsbank.

Heidi fortsätter i bakgrunden på Curatio och kan till exempel göra rådgivningsbesök eller hålla kurser.

Linn Turkki