Hur kan vi minska jordbrukens roll i Skärgårdshavets eutrofiering?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Skärgårdshavet är en del av Pargas stad och staden har ansvaret för dess välmående. Nationella och europeiska kontrakt har undertecknats med löftet att det av övergödning, främst från jord- och skogsbruk, nersmutsade vattnet med nöjaktig kvalitet skall uppnå god kvalitet år 2030. Trots detta och trots rikligt jordbruks-understöd rinner ökande mängder gödselämnen ut i Skärgårdshavet. Kan man då inte förbjuda utsläppen och ställa nersmutsarna till svars? Saken är inte så enkel och man har nu ända ute i Bryssel avdammat bergsråd Reijo Karhinens rapporter (t ex 2019, 2020) angående den finska matproduktionens dilemma dvs (det giriga) jättegapet mellan jordbrukarna och konsumenterna (HS 6.1.2025.; 7.1.2025).
Priserna som producenterna (jordbrukarna) erbjuds av storföretagen för sina produkter anses i många fall inte ens täcka produktionskostnaderna utan understöd. Jordbrukarens timlön har beräknats till under 6 euro/timme. Vissa kallar verksamheten ”en laglig kartell” där inköparna styr priserna till en låg nivå. Som följd har investeringar på en renare verksamhet såsom buffertzoner och växelbruk blivit ogjorda. Man fortsätter att utnyttja dyr importerad gödsel, som släpps via floderna ut i Skärgårdshavet. Nu har reglerna för understöd skärpts och för delar av understödet krävs miljöhandlingar. Vi får se om detta påverkar utsläppen. Argumenten att kunna betala stöd via EU har ju ursprungligen varit underhållssäkerhet och gröna investeringar. Eftersom man är tvungen att använda importerad gödsel och foder håller detta argument inte.
Ett alternativ som man borde tänka på är att stöda mera ekologiskt jordbruk som i stället för importerad gödsel använder inhemskt animalisk gödsel vid fosforbrist. Växelbruk förbättrar jordmånen, ärtväxter binder t ex kväve, mineraler hålls bundna i jorden, biologisk bekämpning av skadeinsekter och infektioner samt buffertzoner mot vattendrag. Det tycks fungera bra. Varför går då inte alla inför ett renare jordbruk och säljer sina produkter direkt till kunderna? Ren verksamhet anses ineffektivt, kräver omställningar samt distributionen begränsas av en rad underliga bestämmelser och massiv byråkrati. I de flesta analyserna är man ense om att framtida jordbruk bör vara hållbara. Man anser också att renare jordbruk borde göras minst lika lönsamt för jordbrukarna som ohållbar verksamhet.
Vi borde därför här i Pargas, vars Skärgårdshav är mest utsatt, stimulera en ren produktion genom att möjliggöra försäljning av jordbruksprodukter direkt och stödja lokala små företag som sköter förädling och distribution i ”de stora” marketarnas närhet. Detta borde ske i samarbete med grannkommuner med stora utsläpp i enlighet med miljöprogrammet. Verksamheten kunde koordineras av ett miljöråd. Då kunde konsumenterna ges en möjlighet att välja. I stället erbjuder man nu Kesko, som redan har en utmärkt market i Pargas, utrymme för en ny market på Vapparvägens paradplats (bredvid S och Lidl) med dyra omställningar i trafik och annan infrastruktur. Flytt av en market ger inget mervärde åt Pargasborna.
Vi borde därför här i Pargas, vars Skärgårdshav är mest utsatt, stimulera en ren produktion genom att möjliggöra försäljning av jordbruksprodukter direkt och stödja lokala små företag som sköter förädling och distribution i ”de stora” marketarnas närhet.
Hur initiativet att stödja ”de storas” sinsemellan tävlan kom till tycks ingen veta. Fanns faktiskt inga andra intressenter? Staden borde i så fall verkligen tänka om och i stället satsa resurser på ”Folkets hus” (PKU 10.10.2024) där vid sidan av annan verksamhet som gagnar Pargasborna också torgverksamhet för direktförsäljning av lantbruksprodukter och andra lokalprodukter kunde ske i en saluhall.
Beslutsfattarna i Pargas har getts möjlighet att öppna upp vad som händer i staden, på, mellan och under de politiska mötena. Alla partier turas om att skriva kolumner.