Hur ska man riktigt hantera ett danaarv?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I Sverige har man för övrigt redan 1928 avskaffat danaarvet då man inrättade allmänna arvsfonden. Föreningar och andra ideella organisationer kan söka projektstöd ut fonden. Projekten ska vara av ideell karaktär till förmån för barn, ungdom och personer med funktionsnedsättning.
Det svenska systemet är rätt unikt, eftersom det enda andra landet med en motsvarande fond är Island. I Finland tillfallet ett arv utan lagliga arvingar staten, som i sin tur kan överlåta egendomen till den kommun där arvlåtaren sist var bosatt.
I den finländska ärvdabalken stipuleras det för övrigt också att egendom kan överlåtas till någon som har stått arvlåtaren nära om det med fog kan antas att överlåtelsen skulle motsvara arvlåtarens yttersta vilja.
Det är statskontoret som fattar besluten om egendomens slutliga öde, men enligt gällande praxis förblir en betydande del av danaarven kvar hos staten. Då en kommun ansöker om att få medel från ett danaarv ska kommunen presentera ett socialt eller kulturellt användningsändamål för medlen.
Senast Pargas stad var förmånstagare av ett danaarv i ens nära på motsvarande storlek var i dessa tider för fyra år sedan då 108 000 euro överläts till stadens näringslivstjänster för utvecklandet av Centralparken.
Nu handlar ansökan om närmare 400 000 euro, ingen liten summa med andra ord. Det motsvarar nästan tio procent av nästa års investeringsbudget på 4,4 miljoner euro.
Att ansökan kommer att tas till behandling under stadsstyrelsens följande sammanträde känns som den enda rätta lösningen för detta danaarv som upprört känslorna inte minst i Houtskär. Att arvet från en inbiten Houtskärsbo ska gå till utvecklandet av en badstrand i centrala Pargas gör inte precis att stilpoängen rasslar in.
Detta trots att kommunen i sig inte gjort något fel – men saker och ting är precis som de ser ut att vara. Och det här ser inte riktigt bra ut.
I Alajärvi kommun som i december 2015 tilldelades ett danaarv på ca 130 000 euro beslöt stadsstyrelsen att arvet går bland annat till anropstaxiverksamhet så att äldre ska kunna bo kvar hemma, motionsredskap för äldre samt en stipendiefond för idrottare från orten. Där kartlade man redan i ett tidigt skede olika tänkbara användningsändamål för summan.
Mikael Heinrichs 050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi